Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjortonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
173
tid efteråt hade alla kvinnor talat med dämpad röst
i sina mäns närvaro.
Jerry upptäckte att han tyckte om Lamai, men det
var ingen stark eller häftig kärlek. Den härledde
sig egentligen av tacksamhet, ty Lamai var den ende
som såg till att han fick mat och vatten. Men denne
gosse var ingen kapten, ingen mister Haggin. Han var
ej ens en Derby eller en Bob. Han var den
underlägsna människovarelsen, negern, och Jerry hade i
hela sitt korta liv grundligt satt sig in i den lagen
att de vita männen voro de överlägsna tvåbenta
gudarna.
Han kunde emellertid ej annat än erkänna den
klokhet och makt som fanns hos negrerna. Han
tänkte ej över det. Han fann sig blott däri. De
hade makt att befalla över andra föremål, kunde
kasta käppar och stenar genom luften, kunde till och
med binda fast honom vid en käpp som gjorde
honom till en hjälplös fånge. Hur underlägsna de än
voro de vita gudarna, voro de ändå ett slags gudar.
Det var första gången i sitt liv som Jerry hade blivit
bunden, och han tyckte ej om det. Förgäves gjorde
han illa sina tänder, och några av dem lossnade
under trycket av de nya tänderna som växte fram
under dem. Käppen var starkare än han. Han glömde
visserligen ej kaptenen, men hans svidande sorg
stillades med tiden, tills längtan att bli fri blev hans
starkaste känsla.
Men då den dagen kom då han blev fri,
begagnade sig ej därav till att springa ner till stran-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
