Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femtonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
181
ett angrepp från flanken. En skallande skrattsalva
från några pojkar på avstånd kom honom att
plötsligt huka sig ner och haka sig fast med klorna i
marken och alla muskler spända till flykt, han visste
ej åt vad håll, undan en fara som han ej visste vari
den bestod. Sedan kände han igen oväsendet,
förstod att ingen fara hotade honom och fortfor att
smyga sig fram mot den irländske terriern.
Ingen kan säga vad som skulle kunnat hända,
men nu fick Bashti sikte på den guldbruna valpen
för första gången sedan Arangi kapades. Under
händelsernas myller hade Bashti glömt valpen.
»Varifrån den hund?» ropade han skarpt, så att
vildhunden hukade sig ner igen och Lenerengo blev
uppmärksam.
Hon krälade förskräckt på marken vid den
fruktansvärde gamle hövdingens fötter och redogjorde
med darrande röst för sammanhanget. Hennes
vanartige pojke Lamai hade dragit upp hunden ur
vattnet. Det hade varit anledningen till mycket obehag
hemma hos henne. Men nu hade Lamai flyttat till
ynglingarna, och hon skulle bära hunden till Agnos
hus på dennes uttryckliga befallning.
»Vad du göra med han hund?» frågade Bashti
Agno själv.
»Mig kai-kai han», svarade denne. »Han fet hund.
Han god hund kai-kai.»
Genom Bashtis hjärna flög en idé som länge hållit
på att mogna där.
»Han för micket god hund», förklarade han.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
