Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femtonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
192
Av många slag voro de huvuden Bashti sålunda
rådfrågade — i sina händer, på sitt knä, i den
skumma halmhyddan, medan solen brände och den
tiii-tagande monsunen suckade i palmlövet och
brödfruktträdens grenar. Först och främst huvudet av en
japan — den ende han någonsin sett eller hört talas
om. Det hade tagits av hans far, innan han blev
född. Det var illa inrökt, skamfilat och repat av
ålder och dålig handtering. Men han studerade dess
drag, förstod att det en gång hade haft två läppar
lika levande som hans egna och en mun lika
högröstad och hungrig som hans ofta hade varit
for-domsdags. Två ögon och en näsa hade det haft
och ett par öron som hans egna. Två ben och en
kropp måste det en gäng ha haft och önskningar
och lustar. Hetsiga anfall av vrede och kärlek, tänkte
han, hade det också haft på den tiden då det inte
hade någon tanke på att dö.
Ett huvud som förvånade honom mycket och vars
historia gick längre tillbaka än hans fars och farfarstid,
var huvudet av en fransman — fastän det visste inte
Bashti. Ej heller visste han att det tillhörde La
Pe-rouse, den manhaftige gamle sjöfararen, som hade
lämnat sina och sin besättnings ben och benen efter
hans båda fregatter »Astrolabe» och »Boussole» på
de människoätande Salomonöarnas stränder. Ett
annat huvud — ty Bashti var en inbiten
huvudsamlare — gick tillbaka två århundraden före La
Pe-rouse, till Alvaro de Mendana, spanjoren. Det var
huvudet av en av Mendanas vapensmeder, som om-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
