Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femtonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
194
van Horns huvud. Och det var van Horns huvud
som låg i hans knä och var föremål för hans
betraktelser, då Jerry, som hade fritt tillträde överallt på
Somo, sprang in i Bashtis halmhydda, vädrade och
kände igen kaptenens dödliga kvarlevor och först
tjöt av sorg, men sedan reste ragg i raseri.
Bashti lade först ej märke till honom, ty han var
djupt försjunken i betraktande av van Horns huvud.
Endast för några månader sedan hade detta huvud
varit levande, tänkte han, fullt av förstånd, fästat vid
en tvåbent kropp som stod upprätt och gick omkring
med ett ländskynke och ett revolverbälte omkring
livet, följaktligen mäktigare än Bashti, men med
mindre förstånd, ty hade ej han, Bashti, med en
gammal pistol bredt ut mörker i denna skalle där
förnuft bodde och huggit av detta huvud från den
genom kokning uppmjukade byggnad av kött och ben
av vilken det uppburits medan han vandrade på
jorden och på Arangis däck?
Vad hade blivit av detta förstånd? Hade detta
förstånd utgjort hela den förmätne, manhaftige van
Horn, och hade det slocknat som en spånas
flämtande låga slocknar då den brunnit ner till aska?
Hade allt som utgjorde van Horn förgått som
spå-nans låga? Hade han för alltid slukats av det
mörker vari djuren försvunno, som slukade den av
spjutet träffade krokodilen, den på kroken tagna
makrillen, den i nätet fångade rödfisken, det slaktade
svinet som var fett att äta? Var van Horns mörker
likt den blåa spyflugans, »om hans flugsmällerska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
