Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sextonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
214
händelse. Så överraskande som den var — det voro
ju alla yttringar av liv —, hade den givit honom
näring för hans tankar. Vidare beundrade han Jerrys
mod och det oförklarliga något hos honom som
hindrade honom från att skrika av smärtan vid
käpprap-pen. Och utan att han hade någon medveten
este-stisk förnimmelse hade skönheten i Jerrys linjer och
färger omärkligt väckt en behaglig känsla hos
honom. Han var angenäm att se på.
Det fanns en annan orsak till Bashtis uppförande.
Han undrade varför hans djävulsdoktor så ivrigt
önskade en hunds död. Det fanns många hundar.
Varför då just denna hund? Det var tydligt att den
andre hade något i sinnet, men vad det var kunde
Bashti inte utfundera — så vida det icke var
hämndlust sedan den dagen då han hade hindrat Agno från
att äta upp hunden. Om det förhöll sig så, var det
ett sinnestillstånd som han ej kunde tillåta hos någon
av stammens medlemmar. Men vilken orsaken än
var — hans tankar ruvade nu som alltid över det
okända —, ansåg han det bäst att hålla prästen i
tukt och ännu en gång visa vem som skulle ha sista
ordet i Somo. Därför svarade Bashti:
»jag har levat länge och ätit upp många svin.
Vem vågar säga att de många svin som kommit in
i mig ha gjort mig till ett svin?»
Han tystnade och såg sig utmanande omkring i
kretsen av åhörare, men ingen sade något. Några
småskrattade enfaldigt och tycktes vilja ta till fiykten,
och Agno gav med en min tillkänna sin fasta tro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
