Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjuttonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
220
Nalasu var en underlig gammal man. Han bodde
för sig själv i en liten halmhydda vid utkanten av
byn. Det närmaste huset låg ett godt stycke
därifrån, och hans eget låg på en glänta i den täta
djungeln som ingenstädes kom närmare än sextio
fot. Denna öppna plan höll han alltid fri från
djupare rotad växtlighet. Han hade synbarligen inga
vänner. Åtminstone kom det aldrig några
besökande till hans boning. Det hade gått år sedan han
avskräckt den siste. Vidare hade han ingen släkt.
Hans hustru var för längesedan död, och hans tre
ännu ogifta söner hade under en drabbning utanför
Somos gränser förlorat sina huvuden uppe på de
höga kullarnas djungelstigar och blivit uppätna av
bushmännen som dödat dem.
För att vara blind hade han mycket att göra. Han
bad ingen om någon tjänst, och han försörjde sig
själv. På den öppna planen odlade han jams, spansk
potatis och taro. På en annan glänta — ty det var
hans politik att ej ha några träd nära sitt hus —
hade han pisang, bananer och ett halvt dussin
kokospalmer. Frukt och grönsaker utbytte han nere i byn
mot kött, fisk och tobak.
Han använde en dryg del av sin tid på jerrys
uppfostran, och ibland förfärdigade han bågar och
pilar som stodo i så högt anseende hos hans stams
män att de voro mycket lättsålda. Det gick
knappast en dag utan att han själv övade sig med båge
och pilar. Han sköt endast med ledning av ljudet,
och då ett buller eller prassel hördes i djungeln och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
