Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Adertonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
226
Nalasu. Och den gamle mannen hade ingen aning
om att han inte hade vunnit Jerrys hela hjärta.
Så kom den dagen då en av Annos gjorde
uppfinningen, som bestod i tjocksulade sandaler som
skyddade deras fotsulor mot de förgiftade törnena
varmed Nalasu hade tagit tre liv ifrån dem. Den
dagen var i själva verket en natt, en svart natt, en så
kolsvart natt under en molntäckt himmel att man
inte kunde se en trädstam en åttondels tum från
näsan. Och ett dussin Annos begåvo sig ner till
Nalasus glänta beväpnade med Snidergevär,
ryttarepistoler, tomahawker och stridsklubbor, och de gingo
försiktigt, trots sina tjocka sandaler, av fruktan för
törnena som Nalasu ej längre satte ut.
jerry, som satt mellan Nalasus knän och nickade
sömnigt, gav Nalasu den första varningen där han
satt utanför sin dörr med uppspärrade ögon och
spetsade öron, som han hade suttit alla nätter under
många år. Han lyssnade ännu skarpare i flera
minuter varunder han ej hörde någonting, och
samtidigt viskade han frågor till Jerry och befallde
honom att tala tyst, och med morrningar och dämpat
gläfs och alla de stenografiska andningsknep han
lärt sig berättade Jerry för honom att människor
nalkades, många män, mer än fem.
Nalasu räckte sig efter bågen som låg bredvid
honom, lade på en pil och väntade. Slutligen hörde
han med sina egna öron ett svagt prassel, än här
och än där, som nalkades honom i en cirkel. Ännu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
