Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Adertonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som en manet, som en fet gris med uttagna ben, och
sedan skall jag sätta ut dig midt på hundslaktplanen
för att stekas i solen. Och vad som då blir kvar
av dig skall jag kasta för hundarna. Din säd skall
inte dö ut i Somo. Det säger jag, Bashti. Om tre
dagar skall jag skicka till dig dina båda hustrur...»
Han avbröt sig, och en lång stund var det tyst.
»Nå?» frågade Bashti. »Antingen gifta dig eller
sättas ut i solskenet med alla lemmar ryckta ur led.
Välj, men tänk dig länge för innan du väljer
urled-brytningen.»
»Vid min ålder, med alla ungdomens vedermödor
så långt bakom mig!» klagade Nalasu.
»Välj. Du kommer nog att tycka att det är
vedermödor och att du ännu har alldeles för mycket
känslor kvar, då du ligger midt på hundslaktgården och
solen gassar dina värkande leder tills fettet i din magra
kropp sjuder som det skira fettet i en kokt spädgris. >
»Skicka mig då hustrurna», lyckades Nalasu stöta
fram efter en lång paus. »Men skicka dem om tre
dagar, inte om två, ej heller i morgon.»
»Det är bra», nickade Bashti allvarligt. »För din
tillvaro har du att tacka dina förfäder, som nu länge
varit i mörker och som ha arbetat på att stammen
måtte leva och du komma till liv. ’ Du lever. De
ha betalat priset för dig. Det är din skuld. Du
kom till världen tyngd av denna skuld. Du måste
betala din skuld innan du upphör att vara till. Det
är lagen. Och den är vis.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
