Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nittonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
235
Bashti, Agno, Lamai och Lumai. Han uttalade dem
ej med den avlägsnaste likhet med de vanliga
ljuden, utan på det gläfsande förkortningsspråk som
Nalasu hade lärt honom.
Nalasu räknade upp många andra namn som Jerry
kände ljudet av men ej kunde själv uttala, och han
svarade ja till de flesta av dem genom att nicka
med huvudet och på samma gång räcka fram den
högra tassen. Vid somliga namn gjorde han ingen
rörelse, till tecken att han ej kände till dem. Och
vid andra namn, som han kände igen men vilkas
ägare han ej sett, svarade han nej genom att räcka
fram sin vänstra tass.
Och Nalasu som nu visste att något fruktansvärdl
hotade — någonting långt förfärligare än något
angrepp från närboende saltvattenstammar, som Somo
bakom sina vallar lätt kunde avslå, gissade att det
var det länge väntade krigsfartyget som kom för att
utkräva straff. Trots sina sextio år hade han aldrig
varit med om en bys bombardemang. Han hade
hört dunkla rykten om vad som hade händt i den
vägen i andra byar, men han hade intet begrepp
därom, antog bara att det måste vara långt större
kulor äv Snidergevärens och som kunde
lillrygga-lägga längre avstånd genom luften.
Men han skulle få göra bekantskap med
granateld innan han dog. Bashti, som länge väntat på
kryssaren som skulle hämnas för att man förstört
Arangi och tagit två vita mäns huvuden som byte
och som för länge sedan gjort ett överslag av hur stor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
