Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tjuguförsta kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
258
som han aldrig fick veta och aldrig skulle komma
under fund med, och det var vem som var
överguden på Ariel. Han gjorde aldrig något försök att
få veta det, ty så långt sträckte sig icke hans
tankeförmåga, men han fick heller aldrig veta huruvida
det var Harley Kennan som kommenderade Villa
eller Villa Kennan som kommenderade Harley. Utan
att bråka sin hjärna med detta problem antog han
att de delade överväldet över världen sins emellan.
Ingendera stod över den andra i rang. De tycktes
regera med full jämlikhet, medan alla de andra
lydde dem.
Det är icke sant att den som ger en hund mat
också vinner hans hjärta. Harley eller Villa gåvo
aldrig Jerry någon mat, men det var dem han valde
att tillhöra, att älska och tjäna, framför den japanske
stewarden som regelbundet gav honom mat Som
alla andra hundar kunde Jerry för resten skilja
mellan den som lämnade ut maten och den som rådde
om den. Undermedvetet förstod han, att icke
allenast hans egen mat utan också alla de ombordva-
randes härledde sig från mannen och kvinnan. Det
var de som födde alla och rådde över alla.
Kapten Winters kunde ge order till matroserna, men
kapten Winters tog själv order från Harley Kennan.
Det visste Jerry lika säkert som han handlade
därefter, fastän det aldrig för honom tog formen av
någon medveten kunskap.
Och som han varit van i hela sitt liv, både hos
mister Haggin, kaptenen och till och med hos Bashti
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
