Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tjuguandra kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26?
däremot då det gäller sanningar av det högre, över*
svinnliga slaget, särskilt intuitiva sanningar.»
»Nu gör du narr av mig med din överlägsna
manfolkvisdom», svarade hon. »Men jag vet...» Hon
tystnade för att få fatt i tillräckligt kraftiga ord, men
orden sveko henne, så att hon med en hastig åtbörd med
handen på hjärtat vädjade till den auktoritet som är
mäktigare än alla ord.
»Vi äro överens — bravo», skrattade han muntert.
»Det var just precis vad jag sade. Våra hjärtan
kunna prata omkull våra huvuden när som helst, och
det bästa av alltsammans är att våra hjärtan alltid ha rätt,
fastän statistiken påstår att de för det mesta ha orätt.»
Harley Kennan trodde varken nu eller sedan på
vad hustrun sade om Jerrys berättelser. Och i alla
sina dagar betraktade han hela saken som ett älskligt,
poetiskt infall av den känsliga Villa.
Men fastän endast en fyrbent, släthårig irländsk
terrier hade Jerry stor filologisk begåvning. Om han
ej kunde lära ut språk, kunde han åtminstone lära sig
själv språk. Utan ansträngning och fort, faktiskt utan
undervisning, började han tillägna sig språket på Ariel.
Det var olyckligtvis icke ett sådant voff-voff-språk
som Nalasu hade uppfunnit och som kunde passa
för hundar. Jerry lärde sig visserligen förstå mycket
av vad som sades på Ariel, men han kunde ej säga
något själv. Han visste åtminstone tre namn på
kvinnoguden: Villa, min tös och missis Kennan, ty så
hörde han henne omväxlande kallas. Men så kunde
han ej kalla henne. Detta var helt och hållet guda-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
