Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tjugufjärde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
293
kande med hela kroppen av hänförelse, tog sin bror
energiskt i famn, ivrig att komma honom så nära
som möjligt, och slickade honom var han kom åt.
Jerry svarade lika ivrigt med omfamning och
kyssar; sedan togo bägge ett språng tillbaka för att se
på varandra, livligt och spörjande, nästan utmanande,
medan Jerry spetsade öronen till frågor och Michael
gjorde det samma med sitt enda oskadade öra. —
Det andra bibehöll sin besynnerliga vridna form. De
rusade i vild hetsjakt nedåt stranden, sida vid sida,
skrattande mot varandra och då och då under språnget
stötande till varandra med bogen.
»Alldeles tydligt», sade kommissionären. »Precis
så där sprungo deras far och mor. Det har jag sett
många gånger.»
Men efter tio dagars kamratskap kom
skilsmässan. Det var Michaels första besök på Ariel, och
han och Jerry hade tillbragt en uppsluppen
halvtimme på det vita däcket midt under larmet och
brådskan med att hissa upp jullar, sätta till segel och
lätta ankar. Då Ariel började glida genom vattnet
och småningom fyllde sina segel med den friska
pas-sadvinden, sade kommissionären och kapten Kellar
sitt sista farväl och gingo utför landgången till sina
väntande roddbåtar. I sista ögonblicket hade kapten
Kellar lyft upp Michael, stuckit in honom under
armen och släppt sig ner med honom i aktern av sin
valbåt.
Fånglinorna kastades loss, och i varje båts akter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
