Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX. Frestelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
herre hade att förfoga, att träda i ett allt
igenom sjelfviskt lifs tjenst, der skref han
till sin servila och korrumperade senat
följande betecknande ord: »Om jag vet, hvad
jag skall skrifva till eder, I församlade fäder,
eller huru jag skall skrifva, eller hvad jag
icke skall skrifva, må då alla gudar och
gudinnor sönderslita mig värre, än jag
känner, att de dagligen göra.» Sällan har
verlden fått bevittna ett mera slående bevis
derpå, att hennes rikaste gåfvor endast äro
»förtrolladt guld, som förvandlas till stoft
och mull», och att hennes mest resliga
byggnader af personlig glans och storhet i sig
sjelfva knappast bättre förmå hålla stånd
emot en bitter olyckas förhärjande
verkningar, än det lilla barnets sandhögar på
oceanens strand förmå att hejda det svällande
tidvattnets böljor.
Men han, som är himmelrikets arfvinge,
är herre öfver upphöjdare och ovanskligare
verldar än dessa, som omfattas af tiden och
rummet; han är oändligt lycklig, emedan han
är oändligt ren. Men öfver ett rike af detta
slag har satan ingen magt. Ty det riket är
Guds. Och då ingen kan af satan vinna
ens någon den minsta af hans förderfliga
gåfvor, utan att själen gifver sig åt honom,
så bör vårt svar på alla hans frestelser vara
detta samma, som Kristus en gång gaf: »Gack
bort satan, ty det är skrifvet: Herren din
Gud skall du tillbedja och honom allena
skall du tjena» (5 Mos. 6: 13).
Så vann då Kristus seger. Han vann
den genom sjelfförsakelse, utan hvilken heller
ingen kan vinnas. Sådana stunder af med
seger krönta, ärligt utkämpade strider äro
de skönaste och lyckligaste i en menniskas
lif. De föra med sig en känsla af salighet,
så innerlig och upphöjd, att menskligt
tungomål knappast eger ord för att beskrifva den.
»Då öfvergaf djefvulen honom» — »till en
tid», tillägger Lucas — »och se, englar gingo
fram och tjenade honom.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
