Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XV. Den samaritanska qvinnan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lärjungarne sågo dem nalkas, uppmanade de
vår frälsare att äta, ty redan var
middagstimmen förliden, och han kunde väl vara
hungrig efter sin tröttande vandring. Men
han kände icke mera någon hunger, så
genomträngd och uteslutande upptagen var han af
begäret att verka hans verk, som honom hade
sändt. »Jag hafver en spis att äta», sade
han, »hvilken I icke kännen.» Borde de icke
hafva märkt och förstått, att ända från sin
barndom och sedan allt fort han icke hade
lefvat af bröd allena? Men åter igen finna
vi samma tröga, hårda och envisa
fasthållande vid sjelfva ordalydelsen. På djerfva,
bildliga uttryckssätt öfverflödade deras heliga
skrifter, ja, det tungomål, de dagligen talade;
och dock kunde de nu sällsamt nog icke
finna någon djupare betydelse i sin mästares
ord än den, att de trodde, det någon under
deras frånvaro burit till honom mat[1]. Huru
påkostande måste det icke hafva varit för
honom att sålunda ständigt på nytt hos sina
egne utvalde finna samma oförmåga att inse,
att dessa från jordiska förhållanden hemtade
bilder endast skulle tjena såsom underlag
för djupa, andliga tankar. Men der fans
ingen otålighet hos honom, som var mild
och ödmjuk af hjertat. »Min spis», sade
han, »är, att jag gör hans vilja, som har
sändt mig, och fullbordar hans verk.» Och
derefter, i det han visade på Sichems nu
öfver fältet till honom strömmande invånare,
fortfor han: »Sägen I icke: fyra månader
äro ännu, och skördetiden kommer? Se, jag
säger eder; lyften upp edra ögon och
beskåden fälten, huru de redan hvitna till skörd!
Och den, som uppskär, han tager lön och
insamlar frukt till evinnerligt lif, på det att
både den, som sår, och den, som uppskär,
skola till samman glädjas. Ty här sannas
det ordet, att en annan är den, som sår,
och en annan den, som uppskär. Jag har
sändt eder att uppskära det, hvarpå I icke
hafven arbetat. Andre hafva arbetat, och I
hafven ingått i deras arbete.» (Jfr Josua
24: 13.) Det var om andliga skördar, Jesus
talade. Hvad han under möda och arbete
hade sått, det skulle hans lärjungar inberga
med glädje. Öfver denna deras blifvande
glädje gladde sig redan nu han, som var
såningsmannen.
Det personliga sammanträffandet med
Kristus öfvertygade många af dessa samariter
vida djupare, än någonsin qvinnans
berättelse, för hvilken Kristus först uppenbarade
sig, det hade förmått; och gerna gaf han
efter för deras uttalade önskan, att han
måtte dröja någon tid hos dem. »Han blef
qvar der två dagar.» Och tvifvelsutan har
hvad vår frälsare under dessa tvenne dagar
här predikade, sin dryga andel i
åstadkommandet af den stora beredvillighet för
evangelii emottagande, som några få år senare
trädde i öppen dag (jfr Apostlag. 8: 5 ff.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
