Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVII. Början af Jesu galileiska verksamhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
305
16. BÖRJAN Al? JESU GALILEISKA VERKSAMHET.
306
74. Fisk från det Galileiska Hafvet (Clarias Mäcraeanthus).
svagt rosenskimmer don nedgående solen,
som förgyllde kullarne i vester; och här midt
i naturens frid var likasom en utställning af
det menskliga slägtets jemmer och elände i
rik och fasaväckande mångfald, under det
att sabbatsaftonens ljufva stillhet på det
hemskaste sätt stördes af de besattes rop, som
med eller mot sin vilja vittnade derom, att
här var Guds son.
»Och han», heter det vidare i denna
berättelse hos Lucas (4: 40. 41), »lade
händerna på hvar och en af dem och gjorde
dem helbregda. Och äfven onda andar foro
ut ifrån många, ropande och sägande: du
är Kristus, Guds son. Och han näpste dem
osh tillstadde dem icke att tala, ty de visste,
att han var Kristus.»
Ryktet om denna märkvärdiga dag gick
ut öfver hela Galileen och Pereen ända till
de aflägsnaste delarne af Syrien (jfr Matth.
4: 24), och vi kunna väl tänka oss, att vår
frälsare, uttröttad som han var efter denna
sabbatsdags mångsidiga verksamhet, nu skulle
hafva behöft få hvila ut sig i ro och
stillhet. Men för honom var den bästa och
käraste hvilan den ensamhet och stillhet,
der han ostörd kunde få pläga umgänge med
sin himmelske fader. Den lilla slätten
Ge-nezareth var ännu insvept i det djupa mör-
ker, som föregår daggryningen (Marc. 1:35),
då Jesus, obemärkt af alla, uppstod och gick
bort till ett ensligt ställe, der han sökte
vederqvickelse för sin ande i stilla bön.
Ehuru det verk, han var sand att utföra,
ofta nödgade honom att tillbringa dagarne i
det oroliga menniskovimlet, älskade han icke
bullret och undvek till och med deras
beundran och tacksamhet, hvilka i hans
närvaro kände en källa af helsa och lif
framvälla. Men han fick icke, icke en gång för
en kort stund, förblifva i stillhet och
ensamhet. Mängden sökte honom enträget och
oaflåtligt; Simon och hans vänner gåfvo sig
icke någon ro, förrän de hade funnit honom,
så ifrige voro de att se och höra något mera
af honom. De till och med sökte qvarhålla
honom hos sig genom användande af mildt
våld — »de ville hålla honom qvar, att han
icke skulle gå ifrån dem» (Luc. 4: 42). Men
han mötsatte sig lugnt och bestämdt deras
besvärliga enträgenhet Det var icke hans
uppgift att blifva medelpunkten för en
beundrande folkhops hyllande uppmärksamhet
eller att tillbringa hela sitt lif med ätt göra
underverk, hvilka, om de än alle samman
voro barmhertighetens verk, dock egentligen
afsågo att öppna menniskornas hjertan för.
hans gudomliga lära. Det var icke på sin1
20
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
