Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVIII. De tolf apostlarne och bergspredikan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
$31
JESU LIF.
332
handling bekräftat denna deras första stora
invigning i apostlaernbetet, veta vi icke, lika
litet som, hvilken i sådant fall denna
symboliska handling skulle varit; men intet
tvifvel kan råda derom, att ju det val, som här
skedde, var att betrakta såsom formligt och
för all framtid afgörande. Hädanefter skulle
det icke blifva fråga om att återvända till
fiskarbåtarne eller till publikanens
tullstation, för att man der, hvar på sitt håll, skulle
försöka att förtjena sitt uppehälle igen; nu
tillhörde det lärjungarne att troget följa
deras mästare på hans vandringar, nu skullle
de med honom dela det sträfsamma arbete,
de torftiga måltider och det ovissa hem, som
utmärkte äfven den jemförelsevis lugnaste
och lyckligaste tiden af Kristi offentliga
verksamhet. Nu hade de att med honom
vandra sig trötta under middagens brännande
sol och somna in om aftonen, såsom han
det gjorde, under den stjernströdda
himmelens hvalf.
Medan detta högtidliga apostlaval
försiggick, hade emellertid en stor menniskomassa
begynt samla sig. Icke blott ifrån de
närmast belägna, tätt befolkade stränderna af
det Galileiska Hafvet utan äfven ifrån Judeen
och Jerusalem — ja, till och med ifrån
Tyrus’ och Sidons aflägsna kustländer — hade
ansenliga skaror strömmat till samman för
att få träda i beröring med den stora
undergörarens person och för att få höra hans
ord (Luc. 6: 17—19). Ifrån högsta toppen
af berget, der han förut suttit med sina
lärjungar, nedsteg då Jesus till en lägre, bred
platå, hvilken erbjöd utrymme för det myckna
folket, som begifvit sig hit. Och här
sysselsatte han sig allra först med afhjelpandet
af deras lekamliga nöd, i det han helade
de sjuke ibland dem och utdref de orena
andarne ifrån dem, som voro besatta. Först
derefter, när folket hunnit sätta sig i ro på
de gräsbevuxna sluttningarne af denna af
naturen bildade herliga amfiteater och nu
med spänd uppmärksamhet lyssnade till hvad
han skulle komma att säga, upplyfte han
sina ögon (Luc. 6: 20), hvilka han till
äfventyrs nyss förut haft nedsänkta för en kort
stunds inre bön, och öppnade sin mun (Matth.
5: 2) * och rigtade i första hand till sina
lärjungar och genom dem sedan till hela
folket de oförgätliga lärdomar, hvilka äro
sammanfattade i det bekanta tal, som för
alla tider skall bära namnet »bergspredikan».
Äfven den mest ytlige bibelläsare kan
icke hafva undgått att bemärka den slående
kontrast, som förefinnes emellan å ena sidan
denna Jesu bergspredikan och dess hållande
på saligheternas berg och å den andra sidan
det gamla förbundets lag och dess
utgifvande på Sinai berg. Vid denna senare
tänka vi oss en »förtärande elds lag», hvars
offentliga förkunnande beledsagats af blixt
och tordön och uthållande trumpetstötar,
som ljödo allt starkare och starkare. När
vi åter tänka på Jesu bergspredikan, är det,
såsom ljöde i våra öron en ljuflig, himmelsk
musik under den klara och lugna
daggrv-ningens stillhet. Det gamla förbundets lag
kom med skräckingifvande hotelser till ett
förfåradt samvete från en i mörka skyar,
som utandades rök och eld, insvept osynlig
magt; det nya förbundets evangelium
uttalades af en mild mensklig röst, som genom
sin frids ord på det mest bevekande sätt
rörde hjertats innersta strängar. Den förra
förkunnades på ett kalt och ödsligt berg,
hvars vilda, väldiga utsprång af röd granit
* Detta uttryck nyttjas för att särskildt framhålla det följande talet såsom högtidligt och allvarligt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
