Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVIII. De tolf apostlarne och bergspredikan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
339
JESU LIF.
340
Hädanefter skulle rikets barn eftersträfva
ingenting annat och ingenting mindre än
detta — att vara fullkomlige, såsom deras
himmelske fader är fullkomlig.
Och det nya lif, som skulle verkas af
denna nya lag, skulle i alla afseenden vara
en motsättning till det andefattiga
formväsen, den fariseiska verkhelighet, som hittills
hade ansetts såsom den högsta
mönsterbilden af sannskyldig fromhet. Almosor skulle
icke mer gifvas med bullersamt prål »inför
menniskorna», på det att gifvarne måtte
varda sedde af dem, utan i blygsam tysthet,
så att icke ens den venstra handen får vetaj
hvad den högra gör*. Man skulle bedja,
men icke såsom skrymtarne, de der »gerna
stå och bedja i synagogorna och i
gathörnen, på det de måtte varda sedde af
menniskorna», utan i tysthet i den stilla
kammaren, dit dock hans blick når, som ser i
det fördolda. Man skulle fasta, men icke
för att derigenom väcka uppseende och vinna
pris ibland menniskorna, utan för att öfva
sig i sjelflorsakelse. Och dessa
gudaktig-hetsöfhingar skulle man göra af kärlek till
Gud i all enfaldighet och utan att vänta
någon jordisk lön för sin fromhet, ja, utan
att öfver hufvud sträfva efter någon lön,
ändock å andra sidan en hvar, som har Gud
kär, väl vet, att eviga, oförgängliga skatter
äro honom förvarade i himmelen, der de ej
af rost och mal kunna förderfvas. An mer,
den gudsfruktan, som vill vara upprigtig,
fordrar hela vårt hjerta, hela vår innersta
diktan och traktan. Detta lifvets
mångahanda omsorger och bekymmer få derföre
icke störa vår själs innerliga umgänge och
förening med Gud. Han är vår fader. Han,
som föder foglarne under himmelen, de der
hvarken så eller skära, och som kläder
fältets blommor i mer än kunglig prakt, skulle
icke han, alla deras omsorger förutan, föda
och kläda de barn, som först söka hans rike
och hans rättfärdighet.
Men den som så i anda och sanning vill
tjena Gud, han måste först ransaka sitt eget
väsen, ty endast en sådan allvarlig
sjelfpröf-ning leder till den mildhet, som icke vill
fördöma, det förbarmande hjertelag, som icke
kan tro på, och den okunnighet, som icke
vill veta om andras synder; den ömma och
försigtiga aktsamhet, som icke vill missbruka
eller vanvårda heliga ting; den tro, som
söker sin styrka ofvanifrån och vet, att den,
som rätteligen söker, också skall finna; den
sjelfförsakelse, hvilken i sin önskan att
befrämja Guds ära och menniskors sanna väl
har den enda ledstjernan för sina
handlingar emot hvem det vara må i hela vida
verlden.
Herren, din Gud, gifver dem för dig, att du slår dem, så skall du gifva dem till spillo och intet förbund
med dem göra eller någon skonsamhet bevisa dem». Nu är det visserligen sant, att dessa och dylika
föreskrifter i det gamla förbundets böcker voro betingade af särskilda omständigheter, men de öfverensstämde
för mycket med folkets partikularistiska böjelser för att icke med tiden få en mera allmänt gällande kraft.
Många af den senare förkristliga judendomens berömde lärare — äfven Schammai sjelf — gjorde bruk af
dylika ställen i den mosaiska lagen för att rättfärdiga ett det mest hänsynslösa nationala och religiösa hat.
Alldeles utan grund kunde väl heller icke de klassiske författarnes förebråelser emot judarne vara för deras
menniskofiendtlighet och hätskhet emot främmande religionsbekännare. Tacitus talar i sin historia om deras
»adversus omnes alios hostile odiurn» (fiendtliga hat emot alla andra menniskor), och Juvenalis betygar i en
af sina satirer om dem, att de »non monstrare vias eadem nisi sacra colenti» (icke visade rätta vägen annat
än åt sina egna trosförvandter).
* Uttrycket: »du må icke stöta i basun för dig» är endast ett bildligt uttryck för: »du må icke göra
det offentligen och på skryt» (Matth. 6: 2). Jfr 4 Mos. 10: 3; Ps. 81: 4; Joel 2: 15 etc
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
