Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXV. Matthei gästabuds dag (fortsättning)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
451
JESU LIF.
m
109. Österländska med tofsar försedda klädesplagg.
5 Mos. 22:12)*. Två af dessa tofsar hängde
vanligen vid mantelns nedra kant, och två
högt uppe på bröstet, der manteln var svept
omkring axlarne. Det var sannolikt en af
dessa senare tofsar hon rörde vid, ty icke
lätt kunde hon i den stora trängseln af
menniskor, som voro i rörelse, hafva böjt sig ned
och dervid förblifvit obemärkt. Med bäfvan
och i hemlighet var det, som hon vidrörde
detta yttersta af hans klädnad; och då hon
nu ögonblickligen kände, att hon nått sina
önskningars mål och blifvit botad, drog hon
sig lika hastigt obemärkt tillbaka bland de
andra. Ja, hon hade förblifvit obemärkt af
dem, men icke af Jesus. Han kände, att
helbregdagörande kraft hade utgått från
honom, han hade förnummit ett vidrörande af
en skygg och fruktande tro midt under
folkhopens påträngande, och han stannade och
frågade: »hvem rörde vid mina kläder?»
Det låg en viss otålighet i Petri svar; det
föreföll honom nästan såsom en orimlighet
att under en sådan trängsel framställa en
dylik fråga. »Du ser», utbrast lärjungen,
»att folket tränger dig, och du säger: ho
kom vid mig?» Men Jesus upplyste honom
om, under det han lät blicken mönstrande
öfverfara den honom omgifvande skaran af
menniskor, att det var en stor åtskilnad
emellan det vidrörande, som rätt och slätt
förorsakades af en påträngande folkhop, som
icke hade tillräckligt utrymme, och det, som
skedde af en svag och hjelpsökande tro.
Slutligen fann hans blick den han sökte;
och då den arma qvinnan såg, att hon icke
längre kunde förblifva dold, kom hon fram
fruktande och bäfvande och kastade sig för
hans fötter och bekände honom hela
sanningen. All hennes qvinliga blyghet och
räddhåga var i ett nu förgäten för den innerliga
* Mantelns flik eller hörn hette på de gamle judarnes språk hanaf, hvilket egentligen betydde »vinge» $
öcli namnet på de hvita tofsarne med deras blåa eller rödblåa snören var tsftstth,’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
