Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXVII. Underverket vid Bethesda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
frälsares tal framkallade hos hans motståndare.
Aldrig tillförene hade han yttrat sig med
sådan öppenhet och frimodighet. Det ser ut,
såsom hade han i Galileen velat, att
kunskapen om honom skulle så småningom, lik
en herlig soluppgång, sprida sitt ljus öfver
deras själar, hvilka hörde hans lära och sågo
hans gerningar, då han deremot i Jerusalem
— der tiden för hans verksamhet var
kortare, der hans anhängare voro färre, hans
motståndare starkare och hans underverk
sällsyntare — beslutat att lemna folkets
ledare och styresmän utan ursäkt genom att
med ens till deras stora häpnad uppenbara
för dem, hvem han var. Tydligare än nu
kunde han svårligen uttrycka sig. De hade
kallat honom inför sig, på det att han måtte
afgifva förklaring med afseende på sitt
brytande af sabbaten. Men han, långt ifrån
att, såsom han stundom hade gjort i
Galileen, ådagalägga denna handlings
berätti-’ gande genom att visa, att kärlekens högre
sedelag upphäfver den blotta bokstafs- och
ceremoni allagen — i stället för att visa, att
han endast handlat i samma anda, i hvilken
gamla testamentets störste gudsmän handlat
före honom, och i hvilken den störste bland
profeter uttalat sig — sätter sig utan
betänkande helt och hållet öfver sabbaten såsom
dess herre, ja, såsom dens son och
befull-mägtigade ombud på jorden, hvilken sjelf
instiftat sabbaten.
Här förelågo således tvenne på lif och
död gående anklagelser emot denne profeten
af Nazareth: han hade brutit sabbaten, och
han hade hädat deras Gud. Det första af
dessa brott var tillräcklig orsak för dem
att göra honom motstånd och förfölja
honom; det andra åter rättfärdigade till fullo
deras nitiska bemödanden att bringa honom
om lifvet.
Men för närvarande kunde de intet göra;
det fick stanna vid, att de inom sig sjelfva
uppfylldes af harm och beto samman
tänderna öfver honom. Hvilken än orsaken må
hafva varit, vågade de ännu ingenting
företaga sig. En starkare magt än deras egen
vilja höll dem tillbaka. Ännu var deras
segertimma icke kommen; men ifrån denna
stund hade deras prester, skriftlärde och
fariséer oåterkalleligen i sina hjertan
beslutat hans död.
Under sådana förhållanden var det för
honom till ingen nytta att förblifva i Judeen,
der hvarje ny dag medförde nya faror och
svårigheter för honom. Han kunde ej stanna
i Jerusalem öfver den instundande
påskhögtiden, utan han måste återvända, till
Galileen. Och han återvände dit med en klar
förkänsla af de pröfvande skickelser, som
stundade, och fullkomligt medveten derom,
att dagens timmar, under hvilka han ännu
kunde verka, redan skredo mot sin skymning,
och att återstoden af hans verk skulle
utföras under den hemliga känslan deraf, att
en snar och våldsam död var beslutad öfver
hans hufvud.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
