Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXVIII. Johannes Döparens halshuggning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
495
JKSTT LIF.
496
12S. Mynt slaget
är ovisst. På besök bos denne sin broder
intogs Antipas af så häftig lidelse till hans
hustru Herodias, att han lönade den honörn
i detta hus bevisade gästfriheten med att
bortföra sin broders hustru.
Allt bidrog till att göra detta dåd mer
än vanligt afskyvärdt och lågt. I Herodes
den Stores slägt hade, likasom fallet var
bland de sämsta och mest utsväfvande
österländska och efter-macedoniska regenthus,
äktenskap emellan nära anförvandter
blifvit snart sagdt en herskande vana
Herodias, som var Aristobuli dotter, var icke
blott svägerska utan äfven brorsdotter till
Antipas; och hon hade med sin man en
dotter, som nu redan var vuxen. Antipas
sjelf var sedan lång tid tillbaka förmäld med
en dotter till Aretas eller Håreth, emiren af
Arabien; och hvarken Antipas eller Herodias
voro unga nog för att såsom ett slags ursäkt,
om än aldrig så torftig, kunna förebära
någon det ungdomliga blodets uppbrusning.
Den enda bevekande driffjädern var å hans
sida en otämd sinlighet, å hennes en ytterlig
äregirighet. Hon föredrog ett i dubbel måtto
brottsligt äktenskap framför ett lif
tillsamman med den ende af Herodes’ söner, som
icke kunde berömma sig af att ega någon
bråkdel af en vice konungs tron. Antipas
lofvade att vid sin återkomst från Rom taga
henne till hustru; hon aftvang honom ock
det löftet, att han oförtöfvadt skulle skilja
sig från sin nu varande gemål, den oskyldiga
arabiska furstedottern.
af Herodes Antipas.
Men »våra njutningsrika laster», har
någon träffande sagt, »äro just de verktyg,
s:enom hvilka vi blifva straffade». Också
O
begynte ifrån detta ögonblick för Herodes
Antipas en lång följd af ledsamheter och
olyckor, hvilka nådde sin höjdpunkt i hans
slutliga afsättning och landsförvisning.
Herodias blef ifrån första stunden hans lifs
onda genius. Folket, hvars rättskänsla var
sårad, uppfylldes af förtrytelse och harm.
Familjemisshälligheterna antogo en allt
olycks-digraré karakter. Den arabiska prinsessan
flydde, utan att afvakta den formliga
skilsmessan, först till gränsfästningen Machaerus
och derefter till sin fader Håreths klippborg
i Petra. Denne, som uppfylldes af rättmätig
harm öfver den honom och hans dotter
vållade skymfen, afbröt utan uppskof all
vänskaplig förbindelse med sin för detta svärson
och förklarade honom sedermera krig, i’
hvilket han tog hämnd för den lidna
oförrätten genom att tillfoga den galileiske
tetrar-ken ett svårt nederlag.
Men detta var ej allt. Synd straffades
med synd, och den på äktenskapsbrott
grundade föreningen skulle befästas med en
profets blod. I de lysande, guldklädda salarne
i ett af dessa ståtliga palats, hvilka
hero-deerne älskade att bygga, lyckades det må
hända tyrannen att utestänga sorlet af hans
missnöjda undersåtars knotande röster. Men
en röst fans dock, som icke lät sig
utestänga, utan som nådde hans öron och oroade
hans samvete. Det var den store Döparens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
