Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXX. Talet i Kapernaum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
535 .rESTJ
derför, att han hade öfverträdt deras
sabbatsbud. Men den skygge rådsherren och
den vilsefarande qvinnan hade varit trogna
och allvarliga nog att djupare skåda in i
den gudomlige lärarens ord och ödmjukt
forska efter deras betydelse, hvadan de ock •
på denna.väg hvar och en i sin ordning
blefvo förda till sanningen. Icke så desse,
som nu hade fått lyssna till hans tal. Gud
hade dragit dem till Kristus, och de hade
förkastat hans nådefulla dragning, utan
hvilken de icke kunde komma. Då Jesus förde
dem till sinnes, att detta manna, hvarom
här hade talats, icke rätteligen kunde kallas
en lifgifvande spis, eftersom deras fäder,
hvilka ätit deraf, blifvit döde, men att
deremot han sjelf vore det lefvande brödet, och
att hvilken som deraf åte, skulle lefva
evinnerligen; och då, med ännu mera slående
ord, han tillade, att detta brödet vore hans
hött, hvilket han skulle gifva till verldens lif
— då, i stället för att forska efter den sanna
betydelsen af denna djupsinniga bild, gjorde
de den till föremål för sitt ordrytteri, i det
de framkastade detta fåvitska spörsmål:
»huru kan denne gifva oss sitt kött till att
äta?»
Så köttsligt sinnade voro de; och ett
köttsligt sinne är en fiendskap- emot Gud.
De sökte icke sanningen; så blef den ock,
ju längre det led, allt mera tagen ifrån dem.
De hade intet; derföre blef också det, som
de hade, taget ifrån dem. I ännu kraftigare
ordalag, under ännu mera slående bilder
sade Jesus nu till dem: »sannerligen,
sannerligen säger jag eder: utan I äten
menniskans sons kött och dricken hans blod, haf-
ven I icke lif uti eder»; och åter - - med
ett ännu afgjordare framhållande af denna
samma stora sanning — »hvar och en, som
äter af detta bröd, han skall lefva
evinnerligen».
Utan tvifvel voro dessa ord i sig. sjelfva
svårfattliga, ja, rent af anstötliga för dem,
hvilka med ett hårdt och fiendtligt sinne
lyssnade till dem. Utan tvifvel har också
vår frälsares Jesu Kristi lidande och död
samt den heliga nattvardens sakrament, i
hvilket vi nu äta hans lekamen och dricka
hans blod, gjort oss skicklige att bättre förstå
dessa ords mening. Och dock fans i dessa
ord, sådana Jesus ursprungligen uttalade
dem, nog och mer än nog för att leda hvarje
uppmärksam åhörares tankar på den redan
i lagen betygade sanningen, att »menniskan
icke lefver allenast af bröd, utan af hvart
och ett ord, som går af Guds mun»,
äfvensom på den sanningen, att det eviga lifvet,
själens lif, måste- sökas i den djupaste och
innerligaste gemenskap med hans lif och
lära, som nu talade. Icke heller få vi
förgäta, att om ock Herrens nattvard för oss
kastat ett klarare ljus öfver i fråga varande
tals innersta syfte, så voro å andra sidan
för de dåtida bildade judarne bilderna i
detta tål på långt när icke så främmande,
som de äro för oss. Den judiska literaturen
var i hög grad förtrogen med ett språk, som
nyttjade uttrycket »äta» för att dermed
symbolisera ett upptagande hos och införlifvande
med sig af sanningen, och som med
uttrycket »bröd» icke sällan betecknade en andlig’
lära*. Äfven det hebreiska språkets egen
förkärlek för bildliga uttryckssätt gaf nyckeln
* H påminna om uttryck, sådana som dessa: »hvarje ätande och drickande i Predikareboken är att
förstå om goda verk»; »Israel skall äta messias’ år»; »den rättfärdige skall äta af schecMnan (Guds
hcr-lighet)» etc,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
