Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXXI. Tilltagande motstånd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
667
tfSSfl Lif.
568
142. Handtvagning i österlandet.
dig till någon försumlighet ansågs lika illa
som att begå ett mord och medförde det eviga
lifvets förlust. Och dock dristade lärjungarne
sig att äta med »menliga» (det är otvagna)
bänder.
Nu såsom alltid gjorde vår frälsare
gemensam sak med sina lärjungar och tillät
icke, att de i sin upprigtiga fromhet och
hjertans enfald mästrades af en kall
förståndslärdoms sjelfkäre målsmän. Han besvarade
deras till honom ställda fråga med en ny
fråga, som skoningslöst bröt stafven öfver
hela deras sätt att dyrka Gud. »Hvarföre»,
sade han, »öfverträden I Guds bud för edra
stadgars skull? Ty Guds bud var: ’du skall
hedra din fader och din moder’; men I sägen,
att i stället för att gifva åt fader och moder,
livad de behöfva, är det en menniska tillåtet
att helt enkelt skänka den för deras
underhåll afsedda summan till helgedomen genom
att säga: ’det är Jcorban (offergåfva)’ — och
så fritages då sonen eller dottern från att
vidare behöfva tänka på sina föräldrars
underhåll! Och mycket sådant gören I.
I skrymtare» — det är första gången, som
vår frälsare med detta stränga ord tilltalar
sina motståndare — »rätt vackert upphäfven
I Guds bud för att hålla edra stadgar!
Jesaja hafver rätt profeterat om,eder, sägande:
’detta folket nalkas mig med sin mun och
hedrar, mig med sina läppar, men deras
hjerta är långt ifrån mig; men fåfängt tjena
de mig, lärande den lärdom, som är
menniskors bud’.»
Sålunda uttalade vår frälsare oförskräckt
och oförbehållsamt förkastelsedomen öfver
hela denna mångfald af sjelftagna stadgar
och tomma yttre gudaktighetsöfningar, hvilka
trädt i stället för det gamla budet, att man i
anda och sanning skulle tjena Gud genom att
älska honom öfver allt och sin nästa såsom
sig sjelf. Men icke nog härmed; icke nog
med att Kristus omstörtade sjelfva grunden,
på hvilken den fariseiska gudsdyrkan hvilade,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
