Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXXII. Ytterligare motsägelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
579
JESU LIF.
580
denna dag framför andra uppenbarade sig
eländet i en af dess förfärligaste och
hemskaste gestalter. En blind man, som tillika
var stum och vansinnig — besatt af
djefvulen, såsom den tidens menniskor tänkte
sig förhållandet — fördes inför Jesus. Och
Jesus ville icke lemna honom utan hjelp i
hans olyckliga belägenhet. Genom sin blick
och sitt ord befriade han den olycklige ifrån
hans elände — lugnade, helade och
återställde honom — »så att den blinde och
stumme både talade och såg».
Besvärjare voro icke’sällsynta bland de
dåtida judarne. Men att någon kunde gifva
ljus åt det blinda ögat, talförmåga åt den
stela tungan och förstånd åt den förvirrade
själen, det hade folket ännu aldrig bevittnat.
Bestörtningen ochjjäpenheten öfver det skedda
blef.derföre icke ringa. För första gången
framkastade de öppet sinsemellan den frågan,
huru vida icke den, som egde en sådan magt,
i sjelfva verket vore den väntade förlossaren.
»Är icke denne», så utbrusto de, »är icke
denne Davids son?»
Jesu fiender kunde icke förneka, att här
hade skett ett stort under. Då de
emellertid icke ville gifva sanningen rätt, blefvo
de endast så mycket mera förbittrade och
förhärdade. Men huru skulle de kunna
utplåna det öfverväldigande intryck, som detta
under hade gjort på de bestörta åskådarnes
sinnen? De ifrån Jerusalem komne
skriftlärde, som voro mera fintlige än sina
gali-leiske embetsbröder, voro genast tillreds med
en förklaring, som skulle blifva af
utomordentlig verkan. »Han hafver Beelzebul»*,
sade de, »och med den öfverste djefvulen
drifver han djeflar ut.» Sällsamt, att icke
folket här bemötte denna beskyllning med
samma invändning, hvilken i en senare tid
uttalades emot enahanda anklagelse i
Jerusalem, den invändningen nämligen: »sådana
ord äro icke den mans, som hafver
djefvulen». Men de hade egenvilligt en gång för
alla i trots af Jesu heliga närvaro tillslutit
sina hjertan för sanningen; så blefvo de då
beredvilliga offer för hänsynslösa, hädiska
lögner.
Jesus nedslog med några få lugna ord
den afskyvärda sofismen. Han visade dem
den grofva orimligheten i att tro, att satan
kunde uppträda såsom fiende emot sig sjelf.
Sedan han vidare gjort tydligt för dem, att
den magt, han utöfvade, på samma gång
måste vara satan öfverlägsen och satan
motsatt samt derföre andlig och gudomlig,
varnade han dem för den fasansfulla synd och
fara, som"låg i en sådan deras hädelse emot
Guds helige. ande, samt visade dem, huru
nära den gränsade till den synd, som, ensam
bland alla synder, hvarken i detta eller det
tillkommande lifvet kan förlåtas. Efter dessa
dunkla, hemlighetsfulla varningar lät han
genom klara och tydliga ord sanningens.ord
lysa in i deras ondskefulla, skrymtaktiga
hjertan; han lemnade dem icke i okunnighet
derom, att dessa lögnens och förtalets
sodoms-äpplen endast kunde uppväxa från en dold
och bitter rot. Slutligen lät han dem förstå
— och den allvarliga varningen har sedan
dess icke kunnat förgätas — att en
menniskas ord uppenbara hennes hjertas sanna
* Så, icke Beelzebub, är den rätta läsarten Marc. 3: 22; Matth. 12: 24. — Beelzebub, hvilket namn
betyder »flugornas herre», omtalas 2 Kon. 1: 2 såsom Ekrons skyddsgud. Beelzebul åter torde betyda:
»boningens (den himmelska boningens) herre», hvilket namn stämmer öfver ens med uttrycket: »fursten, som magt
hafver i vädret» (Efes. 2: 2). Den här förekommande anklagelsen går för öfrigt igen i talmud, der Jesu
underverk skrifvas på räkningen af i Egypten inhemtad trolldomskonst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
