Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXXII. Ytterligare motsägelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
583
JESU LIS".
584
147. Ädelsten med utskärningar afbildande profeten Jonas historia.
(Tillhör sannolikt det fjerde århundradet e. Kr.)
Nineves män skola uppstå i domen med
detta slägte och fördöma det, ty nineviterne
bättrade sig efter Jonas predikan, men detta
slägte har icke bättrat sig, oaktadt den, som
talat till dem, är mer än Jona» En rik
välsignelse hade detta slägte undfått. Genom
den babyloniska fångenskapen, genom det
makkabeiska frihetskriget, under de
hasmo-neiske furstarnes visa och ädla styrelse, och
nu senast genom Johannes Döparens predikan
hade den afguderiets och upprorets ande,
som förderfvade deras fäder, blifvit
utdrif-ven; det gamla huset hade blifvit sopadt
och väl tillpyntadt med fariseisk verkhelighet
och de skriftlärdes spetsfundigheter; men
ack, ingen god- ande hade blifvit inbjuden
att taga den tomma helgedomen i besittning,
derföre hade nu den gamle orene herskaren
återvändt med sju andra andar, värre än
han sjelf, och det sista tillståndet hade på
detta sätt blifvit värre än det första.
Här afbröts plötsligt vår frälsares tal
(Matth. 12: 46 ff.). Jesu anhörige hade
fått underrättelse om, att han, omgifven af
en stor folkmassa, uttalat ord, sällsammare
och mera förmätna än några förut af honom
uttalade; ja, än mer, att han med
ringaktning tillbakavisat de store lärare, som
enkom blifvit sända från Jerusalem för att
gifva akt på hans ord. Icke underligt
derföre, att hans närmaste voro gripne af för-
fåran. Kanske hade också deras sagesman
hviskat dem i öronen den hemska beskyll-,
ning, som blifvit framkastad emot honom,
och som i sin ordning gifvit Jesus anledning
att rigta så stränga förebråelser emot hans
fiender.
Af det lilla vi känna om Jesu bröder,
kunna vi förstå, att de voro sannskyldige
hebréer och sannolikt i icke ringa mån
påverkade af rabbinska och presterliga
myndigheter. Ännu trodde de icke på honom,
ännu kunde de icke betrakta hans
uppträdande i det rätta ljuset. Borde de icke
derföre nu gripa in för att rädda den irrande
och vilseförda? Han var ju deras, och de
borde väl taga vara på sin broder. Derföre
sökte de honom nu. Och då de icke sjelfva
kunde framtränga till honom för det
omgifvande folkets skull, läto de genom någon af
de närvarande underrätta honom om sin
ankomst. Plötsligt, under det Jesus ännu
talade, sade någon af hans åhörare till
honom: »se, din moder och dina bröder stå
utanför och vilja tala med dig». Ack, hvar-’
före hade de icke ännu lärt sig förstå, att
den tid nu var kommen, då han, sonen och
brodern, måste öfverskrida de skrankor, med
hvilka mensklig frändskap ville omgärda
honom, den tid, då han var vida höjd öfver
sina köttsliga bröders trånga
föreställningssätt? Måste de för sin förvägenhet att vilja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
