Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXXIV. Bland hedningarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
599
JESU LIF.
600
150. Mynt slaget i Tyrus.
(Sannolikt frän det första"ärbundradet foro Kristus.)
samhällsställning en romersk undersåte, till
bildning och språk en grekinna; och hennes
rop om hjelp hos det utvalda folkets messias
kunde väl betraktas såsom en
förstlingsfrukt af den rika skörd, som en gång skulle
tillfalla Kristi evangelium i Tyrus och Sidon,
i Karthago, Grekland och Rom. Men Jesus,
så berättas det — och redan detta lilla
drag aflägger ett talande vittnesbörd om
våra evangeliers trovärdighet — »svarade
henne icke ett ord».
Kanske ville han genom denna skenbara
köld väcka sina lärjungars deltagande för
denna hjelpbehöfvande qvinna, som tillhörde
det framför andra af judarne föraktade
kananeiska folket; kanske ville han ock härigenom
pröfva qvinnans tro, huru vida den var af
det slaget, som lärt sig bedja och hoppas,
om än Utsigterna till seger och framgång
kunde synas aldrig så ringa.
Trötta af hennes enträgna ropande, bådo
lärjungarne honom, att han måtte sända
henne bort. Men såsom om äfven deras
förbön tjenat till intet, sade han blott: »jag
är icke utsänd, utan till de borttappade fåren
af Israels hus».
Då kom hon och föll ned för hans fötter
och tillbad honom och sade: »Herre, hjelp
mig.» Kunde han förblifva oberörd af denna
sorg? Kunde han lemna denna bön utan
afseende? Skulle han låta henne återvända
för att, kanske ett helt långt lif igenom, med
ångest nödgas se sitt barn qväljas af
djefvulen? Dock, lugnt och kallt ljöd från dessa
läppar, som hittills aldrig lemnat en
lidandes bön obesvarad, det ordet: »det är icke
rätt att taga barnens bröd och kasta det
åt hundarne».
Ett sådant svar kunde väl under andra
förhållanden hafva stött henne tillbaka; och
hade han icke förutsett, att hon egde den
sällsynta tron, som kan se nåd och
bönhörelse till och med i ett skenbart afvisande,
skulle han, den milde och barmhertige, helt
visst icke hafva svarat henne på detta sätt.
Men all Libanons snö kunde icke utsläcka
den kärlekens eld, som brann på hennes
hjertas altare, och omedelbart efter Kristi
ord.ljöd från hennes läppar såsom ett eko
det herliga, oförgätliga svaret:
»Ja, Herre; dock äta hundarne af de
smulor, som falla från deras herrars bord.»
Jag begär icke, menade hon, att få dela
barnens vilkor; jag är tillfreds, om jag blott
får dela hundarnes lott; det allra ringaste
af det goda är för mig till fyllest.
Hon hade vunnit seger, vunnit en herlig
seger. Icke ett enda ögonblick längre
lemnade vår frälsare henne i ångestfull ovisshet.
»O qvinna», utropade han, »din tro är stor;
ske dig, såsom du vill!» Och på sitt
vanliga enkla, okonstlade sätt afslutar evange-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
