Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXXVII. Jesus botar en månadsrasande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
651 jesu
de förbjudit honom att vidare begagna sig
af det namnet Hade de häri gjort rätt?
»Nej», svarade Jesus, »förbjuden honom
icke.» Den som kunde göra
barmhertighets-verk i Kristi namn, kunde svårligen tala
ondt om det namnet Den som icke vore
emot dem, han vore med dem. Ty
obeslutsamhet att taga parti för eller emot kan
väl understundom vara liktydig med öppen
fiendskap, men kan ock under andra föl
hållanden betyda det samma som medverkan
och bistånd*.
Och derefter fortsättande sitt tal — med
■barnet i sina armar såsom en lefvande text
till de följande förklaringarne — varnade
han dem för den förfärliga skuld och fara,
som det för med sig att förarga, fresta och
från oskuldens och rättfärdighetens väg locka
någon af dessa små, att lära någon af dem
det ondt är eller ingifva dem onda tankar,
»"ty deras englar se alltid Faderns ansigte
i himmelen». Sådana onda menniskor och
förförare, sådana djefvulens verktyg, hade
att vänta en svårare dom, än om till och
med en qvarnsten bundits vid deras hals,
och de sänkts ned i hafvets djup.
Han fortfor vidare att lära dem, att intet
offer vore för stort, som kunde hindra dem
från att lägga stötestenar i vägen för deras
egna eller för andras själar. Bättre vore
att afhugga högra handen och enhänd ingå
i himmelen — bättre att afhugga högra
foten och halt ingå i himmelen, — bättre
att utrifva högra ögat och enögd ingå i
himmelen — än att låta hand, fot eller öga
vara verktyg för syndens utöfvande och
derefter kastas till det rum, der masken icke
dör, och elden icke utsläckes. Bättre att
sänkas i hafvets djup med en qvarnsten
bunden om sin hals än att bära oÖfvervunna
frestelsers och synders tunga börda, hvilken
lik en qvarnsten skulle neddraga den
skuldbelastade själen i förtviflans och
förkastelsens djup. Och likasom hvarje offer för att
renas plägar beströs med salt, så måste ock
själen renas med salt eller med eld eller
med båda delarne samfäldt — med Guds
ords salt och med Guds pröfvande domars
eld. Ett sjelfpröfningens och sjelfförsakelsens
renande salt skulle derför lärjungarne
tillegna sig. De skulle vakta sig, att saltet
icke miste sin sälta, på det de måtte, blifva
förskonade för Guds genomträngande domars
eld. »Hafven salt uti eder och hafven frid
med hvarandra inbördes.»
Och för att på en gång rätt tydligt
inskärpa hos dem budet om den inbördes frid,
som de nyss hade kränkt genom sitt
disputerande om hvilken som var den störste, och
tillika visa dem, att, huru sträng Guds vrede
än vore emot dem, som förförde andra, de
dock aldrig finge hysa hat emot sådane,
som förolämpade dem, lärde han dem nu,
huru de både i det enskilda ooh offentliga
skulle handla emot en felande broder. I det
judiska formväsendets anda begärde Petrus
att få veta, huru många gånger man skulle
förlåta sin broder; men Jesus svarade, att
ingen gräns funnes för förlåtelsen. Och han
belyste denna undervisning genom den
herliga liknelsen om tjenaren, hvilken konungen
hade efterskänkt tio tusen pund, men
hvilken sjelf icke ville efterskänka sin
med-tjenare den torftiga summan af hundrade
penningar. Barnet i Jesu armar torde hafva
förstått den i denna liknelse inneslutna lär-
» * Vid ett annat tillfälle hade Kristus sagt: »hvilken som icke är med mig, ban av emot mig» (Matth.
12: 30). Men det är lätt att se, att dessa båda utsagor endast fullständiga hvarandra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
