- Project Runeberg -  Jesu Lif /
683-684

(1878) [MARC] Author: Frederic William Farrar Translator: Fredrik August Fehr With: Hans Magnus Melin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XL. Äktenskapsbryterskan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

munterheten vid löfhyddohögtideu, hvilken
hade öfvergått till ett slags vinskördsfest,
ofta skulle urarta till lättsinne, sjelfsvåld och
osedlighet; också gåfvos menniskorna flera
tillfällen till deras lustars tillfredsställande
genom den förändrade lefnadsordning, som
uppkommit deraf, att hela folket bodde i
sina små löfhyddor. Ett brott af nyss
antydda art hade föregående natt blifvit
upptäckt, och den brottsliga qvinnan hade blifvit
öfverlemnad i fariseernas och de skriftlärdes
händer.

Här tyckte sig nu Jesu fiender hafva
funnit ett godt tillfälle att sätta den af dem
hatade galileiske profeten på prof. De förde
qvinnan, som hade blifvit beträdd med hor,
till honom, och när de hade ledt henne fram,
sade de till honom: »mästare, denna qvinna
har å bar gerning blifvit beträdd med hor.
Och Moses har bjudit oss i lagen, att sådana
skola stenas (jfr 3 Mos. 20: 10; 5 Mos. 22:
22—24). Men hvad säger du?»

Nu trodde de sig osvikligen skola fånga
honom i en snara, ur hvilken han icke så
lätt skulle kunna frigöra sig. De kände
hans gudomligt förbarmande hjertelag, som
hade bevisat kärlek, der andra hade bevisat
hat, som hade prisat, hvad andra hade hånat,
och uppmuntrat, hvad andra med förakt
trampat under fötterna. De visste, att en
publikan fans bland hans tolf utvalde
lärjungar, att syndare hade suttit till bords
med honom, och att en synderska, utan att
hafva blifvit afvisad, smort hans fötter med
smörjelse och lyssnat till hans ord. Skulle
han nu genom att frisäga denna qvinna och
sålunda motsätta sig den stränga och heliga
lagens tydliga bestämmelser ådraga sig
beskyllningen för kätteri? Eller skulle han å
andra sidan genom att denna gång förneka
sin barmhertighet och visa sig dömande och
hård, löpa fara att förlora sitt inflytande
hos och från sig skrämma folket, som blifvit
så intaget af hans mildhet? I hvad fall som
helst, vare sig på det ena sättet eller på det
andra, hoppades de derför nu skola bringa
honom på fall.

Och dock kom deras hopp på skam.
Deras låghet, hårdhet och ondska, deras
lättsinniga kungörande af hvad de borde



För berättelsens äkthet tala öfver hufvud följande omständigheter:

1) Den finnes verkligen i åtskilliga ganska gamla och vigtiga handskrifter, såsom i codex Bezae Cantabrigiensis
m. fl., i en del handskrifter af den gamla latinska öfversättningen Itala samt i Vulgata;

2) Samma orsak, som kan förklara dess afsigtliga uteslutande, omöjliggör hvarje tanke på dess
uppkomst i en senare tid och interpolation;

3) Den anföres af Augustinus, Ambrosius och Hieronymus och behandlas såsom äkta i de apostoliska
konstitutionerna. Hieronymi vittnesbörd är särskildt af stort intresse. Denne kyrkofader säger nämligen, att
på hans tid berättelsen fans »i många handskrifter, både grekiska och latinska»; och vi få icke förgäta, att
dessa handskrifter måste hafva varit icke så litet äldre än de, som vi nu ega i behåll.

För att emellertid förklara skiljaktigheterna i språk och uttryckssätt emellan denna berättelse och det
öfriga af Johannes’ evangelium äro vi hänvisade till en enkel hypotes, som tyckes lösa alla svårigheter.
Antaga vi nämligen, att berättelsen om den inför Kristus för många synder anklagade qvinnan — hvilken
berättelse enligt uppgift af Eusebius i hans kyrkohistoria skulle förekomma i hebreer-evangeliet — är en och
samma med den här i fråga varande, så ligger det nära till hands att förmoda, antingen att Johannes med
sitt evangelium införlifvat ett stycke af den redan utpreglade gängse synoptiska traditionen, eller att denna
berättelse ursprungligen förskrifver sig från Papias, Johannes’ lärjunge, och att den, sedan den från detta
håll funnit sin väg till hebreer-evangeliet, så småningom insmugit sig i några handskrifter af Johannes’ evangelium.

Berättelsen må emellertid på hvad sätt som helst hafva kommit in i vårt evangelium, den förtjenar i
alla händelser der väl sin plats.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:32:35 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jesulif/0362.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free