Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XLI. Den blindfödde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
699
JESU LIF.
700
ögon! Ifrån verldens begynnelse är icke
hördt, att någon har öppnat dens ögon, som
varit blind född. Vore denne icke af Gud,
så kunde han intet göra.» Nu kunde de
icke längre beherska sin vrede. De utbrusto:
»i synder är du född hel och hållen, och du
vill Era oss!» Och de kastade ut honom
ur salen, der de voro, och uteslöto honom
från synagogan.
Men Jesus öfvergaf icke sin förste
bekännare. Också han hade troligen nu eller
redan förut blifvit belagd med det mindre
bannet, uteslutningen från synagogan*; ty
hädanefter höra vi knappast omtalas, att han
inträdde i dessa synagogor, som under en
tidigare period af nåns verksamhet varit
de rum, på hvilka han företrädesvis älskat
att uppehålla sig och undervisa folket. Han
uppsökte nu och fann mannen och sade till
honom: »tror du på Guds son?» Han
svarade och sade: »Herre, ho är han, att jag
må tro på honom?»
»Du har sett honom, och han är den,
som talar med dig.»
»Herre, jag tror», svarade han; »och han
tillbad honom.»
Det måste hafva varit kort efter denna
tilldragelse, som vår frälsare i ett nytt tal
berörde de olika verkningarne af sin
undervisning. »Till en dom», sade han, »är jag
kommen i denna verlden, att de, som icke
se, skola varda seende, Och de, som se, skola
varda blinde.» Fariséerna, som med
illvilliga, och misstänksamma hjertan ständigt
gåfvo akt på, hvad han sade, underläto icke
heller nu att genast fråga honom, om han
med desse blinde till äfventyrs menade dem.
Jesus svarade, att en naturlig blindhet icke
innebar någon skuld, men att den andliga
förhärdelsens blindhet, som gifver sig ut för
att se och veta råd i allt, ehuru ögonen
med flit hållas tillslutna för hvarje högre
upplysning, är den svåraste och mest
förderfbringande af all blindhet. »Voren I blinde,
så haden I icke synd, men nu sägen I: vi se;
derföre förblifver eder synd.»
Men då lärarne, de, som skulle leda och
visa vägen, voro blinde, huru skulle då folket
kunna se?
Denna tanke gaf Jesus anledning att i
en herlig liknelse om den gode herden och
den legde belysa sanne och falske lärares
olika art och väsen. Han sade dem, att han
var den gode herden, som gaf sitt lif för
fåren, under det de legde herdarne fly för
faran och öfvergifva hjorden. Han var äfven
dörren till fårahuset, genom hvilken alle
hans sanne föregångare inträdt, under det
att alla de falske — ifrån den förste
röfvaren, som insmugit sig i Guds fårahus —
hade stigit annorstädes in. Sedan kungjorde
han för dem, att han af egen fri vilja ville
gifva sitt lif för fåren — både för dem af
detta och för dem af andra fårahus — och
att han af egen magt skulle taga. det igen.
Men alla dessa gudomliga hemligheter
öfvergingo hans åhörafes förstånd, så att
under det somlige förklarade, att den, som
så talade, hade djefvulen och var vansinnig,
kunde andra blott invända, att sådana ord
* Den mildaste formen af bannlysning, nezifa, var endast gällande för trettio dagar och hade blott
afseende på en synagoga. Men var bannlysningen en gång förkunnad, kunde tiden lätteligen utsträckas; af en
nezifa för trettio blef en nidduj för nittio dagar; och beslutet trädde gerna i giltighet äfven med afseende
på andra synagogor. Uteslutning från synagogan innebar dock icke uteslutning från templet, der en särskild
dörr var afsedd för de bannlyste. Den högsta graden af exkommunikation var cherem eller sehammaita,
motsvarande den romerska interdictio aquae et ignis, »beröfvande af vatten och eld» (landsförvisning).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
