Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XLIII. Tilldragelser under vandringen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det menskliga samlifvets uppgifter och
sträfvanden. De åtlydde genast den mägtiga
röstens befallning och, »under det de gingo,
vordo de rene.»
En så stor välgerning, bevisad dem af
Jesus, borde sannerligen hafva förmått dem
alla att, om det hade gällt, gå igenom eld
och vatten för att kasta sig till hans fötter,
som gjort dem helbregda, och med innerlig
rörelse betyga honom sin tacksamhet för en
gåfva, som med skäl kunde anses mera värd
än sjelfva lifvet. Men af de tio, som blifvit
helbregdagjorda, återvände endast en, och
han var en samarit. De nio judarne hördes
icke af; denne ende samarit »kom tillbaka
och prisade Gud med hög röst och föll på
sitt ansigte för hans fötter, tackande honom.»
Jesus sade: »blefvo icke tio rene gjorde?
Hvar äro då de nio? Ingen är funnen, som
kom igen till att prisa Gud, utom denne
främlingen.»
Dock, för denne var det nog, att han
kom igen. Hans tacksamhet skulle icke
blifva obelönad. Till både kropp och själ
skulle han få läkedom. »Statt upp», sade
Jesus till honom, »och gäck! Din tro har
frälst dig».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
