Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XLIV. Lärdomar under vägen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
f53
44. lIeDOMAU TJJfDEIi VAG Rif.
754
tappade penningen och den förlorade sonen
(Luc. 15). Och aldrig har väl på något
menskligt språk en sådan oändlighet af
kärlek och vishet inneslutits i så få ord som
särskildt i denna sist nämda liknelse om den
förlorade sonen, der nästan hvarje rad tyckes
vara herlig nog för att kunna återföra äfven
den mest förhärdade syndare till den
öfvergifna himmelska fadersfamnen.
Så närmade sig då denna resa ändtligen
sitt mål. Allt fleia tecken röjde
annalkandet af det stora afgörandets dag. Allt
tydligare framträdde förebuden till det
blodsdop, om hvilket Kristus redan tillförene hade
talat och sagt: »jag hafver en döpelse att
döpas med, och huru. ängslas jag, till dess
hon varder fullbordad!» Allt högljuddare
förspordes i Kristi tal en smärta öfver all
den ofrid och motsägelse, som hans ord skulle
förorsaka på jorden (Luc. 12:49—53). Dessa
förhållanden kunde icke förfela att göra ett
djupt intryck på hela Kristi omgifning, på
alla hans åhörare. En hvar hade en
förkänsla, glad eller sorglig, allt efter hans egen
ställning till Kristus, att något stort nu
förestod, att någon ny och ödesdiger,
uppenbarelse af menniskors hjertans tankar stod för
dörren. Sådan var ställningen, då slutligen
fariséerna fattade mod till sig och vände sig
till honom med den frågan, »när Guds rike
skulle komma» (Luc. 17: 20-37). Det låg
en viss otålighet, möjligen äfven en
anstrykning af hån och ringaktning i denna fråga.
Det var, likasom hade de sagt: »när skola
alla dessa tal och förberedelser taga slut och
det afgörande ögonblicket verkligen vara
inne?» Hans svar låter oss såsom vanligt
få veta, att hela deras åskådningssätt
hvilade på en falsk grundval. Guds rike skulle
alldeles icke komma på det sätt, som de
hade föreställt sig. Mången falsk messias,
mången falsk profet skulle väl uppträda och
ropa »se här!» eller »se dei-!», men detta
rike fans allaredan ibland dem; ja, om de
egde förstånd och vilja att omfatta och
emottaga det, så fans detta rike redan invertes uti
dc»i. Med det svaret fingo fariséerna låta
sig nöja; för sina lärjungar åter förklarade
sig mästaren ännu tydligare. Äfven de hade
svårt att fatta, att himmelriket redan var
kommet. Deras blickar voro rigtade framåt
mot en ärorik framtid; dock, under denna
framtid, som i viss mening skulle vara
ärorik, skulle de se tillbaka med ännu djupare
längtan och saknad till det förflutna — till
dessa menniskans sons dagar, då de fingo
se och höra och vara till samman med
honom, som hade det eviga lifvets ord. Men
i de dagarne skulle de icke låta bedraga
sig af något »se här!» eller »se der!», ej
heller låta sina hjertan dragas ned i stoftet
af detta lefvernets omsorg. Ty menniskans
sons ankomst skulle blifva plötslig, förfårande
och oemotståndlig såsom ljungelden; men
först måste han mycket lida och förkastas
af detta slägtet. Och såsom blixten, som
lyser in i en sofvande och köttslig verld, och
såsom syndafloden i Noaks dagar och
eld-och svafvelregnet öfver Sodom och Gomorrha,
så plötsligt och oväntadt skulle hans
tillkommelse inträffa. Men ve den, som med
saknad blickade tillbaka på en verld, som
var bestämd att förgås genom eld. Ty ehuru
detta lifvets uppgifter och förbindelser skulle
fortfara ända till den tiden, så skulle dock
den natt, som då inbröt, medföra en
smärtsam och slutlig skilsmessa.
Lärjungarne blefvo förfårade öfver dessa
stränga och underliga ord. »Hvar, Herre?»
frågade de bestörta. På detta »hvar» kunde
43
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
