Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XLV. Tempelinvigningshögtiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
759 Jesu
under hvilken han på det tydligaste
kungjort sitt rikes tillkommelse (Luc. 10:38—42).
Det var naturligt, att någon rörelse skulle
uppstå i huset vid en sådan gästs ankomst,
och Märtha, den lifliga och varmhjertade
värdinnan, skyndade fram och tillbaka, ifrigt
sysselsatt med förberedelser för hans
undfägnande. Hennes syster Maria var äfven
angelägen att på ett passande sätt emottaga
honom, men hennes uppfattning om sättet
att hedra honom var helt och hållet
afvikande från Marthas. Som hon väl visste,
att hennes syster skulle göra allt, hvad göras
kunde, för hans yttre välbefinnande, satte
hon sig i stället ödmjukt vid hans fötter och
lyssnade till hans ord. Maria kan ej
klandras för detta, ty hennes syster njöt
tydligen af att få uppfylla gästfrihetens kraf
och var väl i stånd att ensam uträtta, hvad
i detta afseende fordrades. Icke kan heller
någon med skäl förtänka Martha hennes
tjenstaktighet; hennes enda fel var, att hon
under sin yttre verksamhet förlorade sinnets
rätta jemvigt. Medan hon rastlöst styrde och
ställde för att tjena honom, stördes hon af
en lätt anstrykning af afund, då hon såg
sin syster sitta — sysslolös, såsom det
föreföll henne — vid den värderade gästens
fötter och lemna åt henne alla omsorgerna.
Hade hon gifvit sig tid till någon
grundligare eftertanke, skulle hon nog hafva
förstått, att det låg mera grannlagenhet än
sjelfviskket i Marias förhållande. Man
sådant besinnade hon icke nu, sedan hon låtit
afunden få insteg i sitt sinne, utan otåligt
skyndade hon in och sade till Jesus: »Herre,
sköter du icke om, att min syster låter mig
tjena allena? Så säg henne nu, att hon
hjelper mig».
Mildt och kärleksfullt var Jesu svar, som
endast ville förbättra, men icke smärta den
välvilliga husmoderns trofasta hjerta.
»Martha, Martha», sade han, »du hafver omsorg
och bekymmer om mångahanda; men ett är
nödtorftigt. Maria har utkorat den goda
delen, hvilken icke skall tagas ifrån henne».
Den yttre verksamheten med de mångahanda
verldsliga bestyren, hvilka fallit på vår lott,
får icke så upptaga oss, att vi förlora sinne
och känsla för det umgänge med Gud i bön
och stilla begrundande, som allena förmår
tillfredsställa själens djupaste behof och
innersta trängtan.
Det ser ut, som om Jesus vid detta
besök i Jerusalem haft sitt hem i Bethanien,
hvarifrån han endast hade en kort väg öfver
Oljoberget till templet. Det var nu vinter,
och tempelinvigningens högtid skulle firas
(Joh. 10: 22). Tiden för denna högtid var
den 25 kislev, som detta år enligt
beräkning skall hafva infallit den 20 december.
Högtiden var instiftad af Judas Makkabeus
till minne af templets renande år 164 före
Kristus, sex och ett halft år efter dess
gräsliga vanhelgande af Antiochus Epiphanes. I
likhet med påsk- och löfhyddohögtiderna
varade den åtta dagar och firades under
jublande fröjd (jfr 1 Makk. 4: 52—59; 2
Makk. 10: 1—8).
Templets östra pelargång bar ännu
Salomos namn, emedan den var uppförd af
material, som blifvit hemtadt från det första
templet. Här i denna ljusa pelargång, som
under högtiden var prydd med glänsande
segertecken, gick Jesus stilla fram och åter
och, såsom det tyckes, alldeles ensam, då
han plötsligt omringades af en mängd
fari-seiskt sinnade judar, hvilka nu såsom förr
ansatte honom med sina frågor. »Huru
länge», utbrusto de, »håller du oss i oviss-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
