Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XLVI. Den sista vistelsen i Pereen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
til
Jtsstr Ltt.
7?2
förskjuta henne utur sitt hus. Och när hon
gått utur hans hus och gått bort, fick hon
blifva en annan mans hustru» (5 Mos. 24:
1 2). Det uttryck, hvarpå allt här kom an,
var så pass allmänt hållet, att det lätt gaf
rum åt olika tolkningar. Hillel och hans skola
uttydde stället så, att en man fick »skilja
sin hustru ifrån sig, om han kände något
slags motvilja emot henne», eller till och
med — såsom den ryktbare rabbi Akiba
dristade sig att påstå — om han blott fick
se någon annan qvinna, som behagade
honom mera Enligt Schammai och hans skola
deremot fick mannen endast då skilja sig
från sin hustru, när något sedligt brott af
förargelseväckande beskaffenhet förelåg å
hennes sida. Också i denna punkt egde
alltså ett bland de dåtida judarne gängse
ordspråk sin fulla giltighet, att »Hillel löste,
hvad Schammai band.»
Flertalet af folket hyllade Hillels åsigt,
som mest öfverensstämde med deras egna
naturliga tycken och böjelser. Om derför
Jesus — såsom man på grund af hela hans
föregående undervisning med visshet kunde
antaga — i denna fråga ställde sig på
Scham-mais sida, så skulle han ohjelpligen stöta
sig med folket, på samma gång han då icke
heller skulle undgå att skaffa sig en farlig
fiende i Herodes Antipas,
äktenskapsbryta-ren på tronen.
Men Jesus oroades icke af någon
fruktan för folkets knot eller tyrannens vrede.
Utan omsvep lät han dem veta sin mening.
»Hafven I icke läst», sade han, »att han,
som skapade dem ifrån begynnelsen,
skapade dem man och qvinna och sade: »för
den skull skall en man öfvergifva sin fader
och sin moder och blifva när sin hustru,
och de tu skola varda till ett kött.» Så äro
de nu icke tu, utan ett kött. Hvad således
Gud har förenat, skall menniskan icke
åtskilja».
»Men hvarför», frågade de då —
angelägne som de voro att af honom framlocka
en motsägelse emot lagen — »hvarför
befallde Moses, att man skulle gifva skiljebref
och skilja sig vid henne?» Och dock hade
Moses aldrig utfärdat en sådan befallning.
Jesus svarade derför och sade till dem: »för
edert hjertas hårdhets skull tillstadde Moses
eder att skiljas vid edra hustrur, men ifrån
begynnelsen var det icke så.» Och derefter
tillade han, obekymrad om, huru hans ord
skulle upptagas af den ene eller af den
andre, af menige man eller af Herodes
Antipas: »jag säger eder, att hvar och en, som
skiljer sig vid sin hustru, utom för hors
skull, och gifter sig med en annan, han gör
hor, och den, som. gifter sig med en
frånskild hustru, han gör hor».
Fariséerna stodo nu såsom vanligt
förvirrade och slagna inför den högre vishet,
som talade genom Jesu mun. Och de drogo
sig tillbaka med oförrättadt ärende. Men
äfven för Jesu egna lärjungar innehöllo
mästarens ord en ny lärdom, som gjorde dem
nedslagne och bestörte. »Om», sade de
derför till honom, »mannens ställning till
hustrun är sådan, då är det icke godt att
gifta sig.» Hvilken dödsstöt skulle icke hafva
blifvit gifven åt menniskors lycka och
sedlighet, om Kristus gillat denna lärjungarnes
förhastade slutsats! Men han gjorde det
icke. Han nekade att tillerkänna det ogifta
ståndet ett obetingadt företräde. Allt hvad
han sade, var, att »hvar man tager icke
detta ordet», utan endast ett fåtal, »de, åt
hvilka det blifvit gifvet.» Några funnos,
som voro oskicklige till äktenskap allt ifrån
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
