Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XLVIII. Jericho och Bethanien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sabbaten förflöt lugnt och stilla, och på
dess afton anställde man för honom ett
gästabud (Matth. 26: 6—13; Marc. 14: 3-9;
Joh. 12: 1—9). Mattheus och Marcus säga,
att detta gästabud hölls i en viss spetelsk
Simons hus. Johannes åter känner ingen
med detta namn, och af hela hans berättelse
framgår för öfrigt med bestämdhet, att Maria,
Martha och Lazarus utgjorde, utom vår frälsare,
hufvudpersonerna vid detta tillfälle. Vi
hafva ock ofvan sett de skäl, som kunna
hafva förmått synoptikerna att undvika att
uttryckligen nämna Lazari och hans systrars
namn. Men hvilken var då denne spetelske
Simon? Att han nu icke längre var spetelsk,
är tydligt, ty i sådant fall kunde han icke
hafva fått bo i sitt eget hus eller vara i
andra menniskors sällskap. Hade han månne
blifvit botad af Jesus, och var kanske detta
en af orsakerna till familjens tro på och
kärlek till honom, af hvilken han blifvit
botad? Eller var Simon redan död? Vi
kunna icke besvara dessa frågor, lika litet
som våra hjelpmedel räcka till för att
afgöra, huru vida han var de tre syskonens
fader, eller om, såsom någre hafva gissat,
Martha var enka efter honom och
arftagerska till hans hus.
Vare härmed huru som helst, visst är,
att man här till Jesu ära anställde ett
gästabud, hvarvid Martha hade öfverbestyret
öfver måltidens anordning, och äfven Lazarus
och Maria voro närvarande. Och under det
Maria satt der, omgifven af sin så mycket
älskade, nyss henne återskänkta broder och
af honom, den vördade mästaren, kunde hon
icke längre återhålla sina känslor. Hon var
icke såsom sin syster upptagen med bestyr
i och för måltiden, utan hon satt stilla och
tankfull, till dess hennes hjerta blef
brinnande, och hon kände sig manad att genom
ett yttre tecken lägga sin kärlek, hängifvenhet
och tacksamhet i dagen för honom, hvilken
var för henne snart sagdt inbegreppet
af all nåd och sanning. Hon stod upp och
hemtade ett alabasterkärl med nardusolja
och ställde sig sakta bakom Jesus, sönderbröt
alabasterkärlet och utgöt den dyrbara
oljan först öfver hans hufvud, - derpå öfver
hans fötter, och sedan, förgätande alla och
allt utom honom, torkade hon hans fötter
med sitt hår, allt under det huset
uppfylldes med lukt af smörjelsen.
Men bland de närvarande fans en, för
hvilken denna handling var på allt sätt
förhatlig och motbjudande. Det finnes en allt
annat uppslukande, oförnuftig och förnedrande
last, som heter girighet, och denna
last var förrädaren Judas skötesynd. Han
hade försummat att strida emot frestelsen;
han kände sig gäckad i de förhoppningar,
som först dragit honom till Jesus; han erfor
en daglig bestraffning i sitt samvete genom
blotta samvaron med honom, som var ren
och helig; han kände, att mästarens öga
blickat in i hans hjertas lönligheter; — och
allt detta till samman hade så småningom
gjort hans väsen först slutet och inbundet
och derefter bittert och hatfullt. Vid
åsynen af Marias frikostiga offer och vid
tanken på, att det nu var för sent att rädda
den sålunda använda summan för den
gemensamma kassan, uppfylldes han med
häftig ovilja. Mörkrets magter hade bemägtigat
sig honom. Han kände det så, som om han
personligen blifvit förorättad, som om
penningarne rätteligen tillhört honom, och han
på ett hänsynslöst sätt blifvit beröfvad sin
egendom. »Hvartill denna förspillning?»,
sade han misslynt, och huru ofta hafva icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
