Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XLVIII. Jericho och Bethanien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
evangelium varder predikadt i hela verlden, der
skall ock hvad hon nu har gjort varda sagdt
henne till åminnelse».
»Mig till begrafning», sade Jesus. Hans
död och begrafning voro följaktligen nära
förestående. Detta var åter ett svidande
styng för alla falska niessiasförhoppningar.
Nu var missräkningarnes mått rågadt för
Judas. I vansinnigt hat och en allt på spel
sättande förtviflan smög han sig samma natt
bort från Bethanien och gick till Jerusalem,
blef införd i öfverste presternas
rådskammare i Kaifas’ hus och hade med dem sitt
första ödesdigra samtal om att åt dem
förråda sin Herre. »Hvad viljen I gifva mig,
om jag förråder honom eder i händer?» Det
giriga köpslående, som nu egde rum, beskriv
ves icke: icke heller, huru vida man hade
svårt att med hvarandra komma öfver ens
om den lumpna blodspenningen. I detta
fall torde väl de sluge presterna hafva prutat
ned priset för den fattige, okunnige
apostelen. Ty allt, hvad de utlofvade och betalade,
var trettio silfverpenningar — motsvarande
omkring 60 kronor i vårt mynt — den all-
mänt antagna lösesumman för den ringaste
slaf. För detta pris sålde Judas sin
mästare, och då han sålde honom, sålde han
också sitt eget lif, och den vinning, han
erhöll, var alla kommande slägters förbannelse.
Och så umgicks förrädaren i sitt mörka, af
förtviflan frätta sinne med tankar på mord
under sista veckan af sitt eget och sin
mästares lif. Men ännu var ingen dag utsatt,
ingen plan uppgjord — endast om förräderiets
lön hade man på förhand träffat
öfverenskommelse. Man tyckes i allmänhet hafva varit af
den meningen, att det icke gick an att utföra
denna dom under högtidsdagarne, emedan
man kunde befara, att ett upplopp då af
denna anledning kunde göras af folket,
särskildt af de talrika pilgrimerne från Jesu
födelsebygd i Galileen. Man hoppades, att
man nog sedan efter högtidens slut, då den
heliga staden återfått sin vanliga stillhet,
skulle få tillfälle att vinna sitt mål.
Följande dags händelser skulle blott ännu
mera stärka de höga andliga myndigheterna
i dessa deras tankar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
