Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- LIII. Afskedet från templet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
 |
234. Romerska mynt slagna till åminnelse af Juda rikes eröfring.
(Efter original i British Museum.) |
LIII.
Afskedet från templet.
Det måste hafva varit tydligt för
alla, att Jesu i föregående
kapitel omtalade högtidliga
anklagelse, den han rigtade
emot den fariseiska
fromhetens tongifvande målsmän,
innebar en afgörande och
oåterkallelig brytning med de judiska
myndigheterna. Nu var icke gerna någon
försoning längre möjlig. Då Jesus denna gång.
lemnade templet med sina lärjungar, lemnade
han det för alltid.
Men innan han hunnit lemna det, medan
han ännu dröjde i qvinnornas förgård för
att hvila sig något litet efter de upprörande
striderna med ondska och synd, inträffade
en tilldragelse, som satte honom i stånd att
utan vrede med milda, och nådefulla ord på
sina läppar lemna sin Faders boning. Här
i qvinnornas förgård — så kallad, emedan
den var den innersta förgård, till hvilken
qvinnorna hade tillträde, men der för öfrigt
äfven större delen af männen plägade
uppehålla sig under gudstjensterna — stodo
tretton kistor, som för sin trumpetlikt svängda
forms skull buro namnet schoferöth. I dem
lade folket de frivilliga gåfvor, som användes
till inköp för templets förskönande. Medan
nu många rike lade här mycket iu, kom »en
fattig enka och lade in två skärfvar, eller
en penning» (motsvarande ungefär 1 öre i
vårt mynt). I känslan af sin fattigdom torde
hon hafva tvekat att gifva en så obetydlig
gåfva, då de rike omkring henne slösade
med sitt guld och silfver. Men gifvarinnans
trohet och sjelfförsakande sinne behagade
Jesus. Han kallade sina lärjungar till sig
och sade till dem: »sannerligen säger jag
eder: denna fattiga enka lade in mer än
alla de andra, som lade in i offerkistan. Ty
de inlade alle af sitt öfverflöd, men hon
inlade af sin fattigdom allt hvad hon egde,
hela sitt lifsuppehälle» (Marc. 12: 41—44;
Luc. 21: 1—4).
Och nu lemnade Jesus templet. Men då
han gick derifrån, fäste en al lärjungarne
hans uppmärksamhet på de praktfulla, af
väldiga stenar uppförda byggnaderna. Jesus
bländades dock icke af all denna yttre
her-lighet. Hans själ var bedröfvad. För honom
bestod ett tempels skönhet först och sist i
de der tillbedjandes upprigtiga fromhet; intet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Wed Dec 20 20:32:35 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/jesulif/0453.html
