Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - LIV. Början af slutet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
883
jtestj Ltt?.
884
Q4S. Sikel.
(Sannolikt förskrifvande sig frän Esras dagar [det 5:to århundradet före Kr.])
gelisterna. Det ena — egentligen blott en
bekräftelse af en redan förut träffad
öfverenskommelse — var, att man vid första lägliga
tillfälle skulle gripa in med list emot Jesus.
Det andra var, att man dock skulle
uppskjuta alla åtgärder i detta afseende,, till dess
den instundande högtiden gått till ända, och
de talrika pilgrimerna återvändt hem, hvar
och en till sitt, emedan annars vid ett
tillfälle, då så många oberäkneliga galileer voro
samlade i Jerusalem, ett upplopp ganska lätt
kunde ske ibland folket för Jesu skull.
Innau emellertid detta sammanträde i
Kaifas’ palats hunnit afslutas, inträffade en
tilldragelse, som vållade en ändring i de
höge herrarnes nyss fattade beslut, i det nu
en möjlighet yppade sig att redan före
högtiden utan allt uppseende genast kunna gripa
Jesus. Judas Iskarioth, den hatade mannens
egen lärjunge, hvilken redan förut
underhandlat med dem i detta ärende, infann sig
nämligen i detta ögonblick hos dem och
erbjöd sig att genom förräderi i all tysthet
öfverantvarda honom i deras händer.
Anbudet mottogs med glädje, och
troligen erhöll Judas genast de trettio
silfver-siklarne, dem han betingat sig för sitt dåd.
Med hvilka giriga ögon måste han icke hafva
betraktat dessa ödesdigra penningar, för
hvilka han ville förråda sin* mästare och
Herre! Huru eländig, huru förkastad måste
han icke hafva känt sig innerst i sin själ
vid tanken på motsägelsen mellan sitt inre
och de fridens och bönens sinnebilder,
olivgrenen och rökelsekaret, som smyckade dessa
mynt! Ja, nu var allt förloradt,
oåterkalleligen förloradt. Såsom en legd mördare,
som för några klingande mynt tagit städja
i den svartaste djefvuls tjenst, lemnade han
desse presters och ädlingars församling. Han
sökte ifrån denna stund blott ett lägligt
tillfälle för att sätta sin hemska plan i verket.
»Satan gick in i Judas, Simons son,
Iskarioth.» Evangelisterna kunna icke på annat
sätt förklara för sig djupet af det förderf,
som vunnit insteg i denne olyckliges själ.
Sedan han intalat sig sjelf — förledd af sin
skötesynd girigheten — att det nya
gudsriket, som Kristus ville stifta på jorden,
endast var en tom inbillning, ansåg han sig
i och genom sitt lärjungaskap under denne
mästare hafva bortkastat en innehållsrik
verklighet för en betydelselös skugga. Han
ville derför, kosta hvad det ville, blifva det
lärjungaskapet qvitt.
Denne Judas hade dock icke alltid varit,
hvad han nu var. Äfven han hade en gång
varit ett oskyldigt barn — en ung man, nog
allvarlig för att af Herren sjelf utväljas till
lärjunge; äfven han hade en tid bortåt varit
en Guds rikes härold, vid hvars person
ganska stora förhoppningar fast sig. Det nya
och hänförande i Kristi första uppträdande
torde i förening med de många då förekom-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
