Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - LVII. I Gethsemane
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ml
57. I (JBTHSEMÅNE.
942
Jesus nu tillbaka för att söka sin enda
hugnad och tröst i själens innerliga umgänge
med Gud. I detta umgänge fann han ock
allt, hvad honom gjordes behof. Ja, innan
denna stund gått till ända var han beredd
äfven på det svåraste och värsta, som mörkrets
magter genom onda menniskor kunde göra
honom. Han förutsåg allt, hvad honom
skulle öfvergå. Kanske hade han redan
varsnat facklornas fladdrande sken, vid det
hans förföljare nedstego utför tempelberget.
Men intet spår af oro röjes i hans lugna
ord, då han nu för tredje gången kommer
till sina lärjungar och finner dem åter
sofvande. »Ja, sofven nu», utbrister han blott,
»och hvilen eder. Det är nog. Stunden är
kommen, och menniskans son skall
öfver-autvardas i syndares händer. Stån upp och
–––––––1
S87. Oliver, granatäpplen ete.
jag är sjuk; jag väntar på medömkan, och.
der är ingen, på tröstare, och jag finner
ingen» (Ps. 69: 21).
För tredje och sista gången — men denna
gång med ett djupare lugn och med en
segrande förtröstan liknande den, som
utmärker hans öfverstepresterliga bön — drog sig
låtom oss gå. Se, den är nära, som mig
förråder.»
»Det är anmärkningsvärdt», säger samme
bibellärde*, hvars oi’d vi ofvan anförde, »huru
till och med de, som eljest icke spara på
tvifvel och inkast, förena sig i erkännandet
både af det historiskt sanna och det Kristus-
* H. M. Melin, Föreläsningar öfver Jesu lefverne, sid. 752.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
