Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - LVIII. Jesus inför de öfverste presterna och sanhedrin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
g^g Jesu lif. 980
en sadducé — lika slug och samvetslös som
Hannas men utrustad med mindre
karakters-fasthet och. viljekraft än han. I hans hus
försiggick det andra äfvenledes enskilda och
OG
olagliga förhöret med vår frälsare (Matth.
26: 59—68; Marc. 14: 55—65). Der voro
samlade några af Jesu bittraste fiender bland
presterna och sadducéerna; och det gör ett
egendomligt intryck att iakttaga, att, under
det de arma lärjungarne icke förmådde vaka
ens en enda timme med sin mästare, desse
Jesu motståndare villigt underkastade sig
en hel natts arbete och vakande för att
genomdrifva sina ondskefulla planer.
Vid detta sammanträde förde nu, såsom
sjelfklart är, Kaifas ordet, och hela gången
af förhöret är i detta presterliga råd en
annan, än den nyss varit hos Hannas. I
stället för att söka snärja Jesus medelst
listiga frågor i syfte att sedan kunna
anklaga honom för hemligt affall från den
fäderneärfda gudsdyrkan, sökte man nu utan
omsvep brännmärka honom såsom offentlig
inlärare. Men detta var i trots af alla de
medel, lagliga och olagliga, som stodo till
deras förfogande, icke så alldeles lätt att
utföra. Domarenas egen ställning var mer än
vanligt kinkig. Fäste de sig närmast vid
något förment motstånd och trots å Jesu
sida emot de borgerliga myndigheterna, skulle
sådant endast till hans förmån stämma
fariséernas mägtiga parti. Fäste de sig åter i
främsta rummet vid de mot honom rigtade
anklagelserna för öfverträdelse af
sabbatsbudet och åsidosättande af fädernas stadgar,
måste å andra sidan sadducéerna gifva
honom rätt, ty han hade ju i sådant fall endast
handlat i fullaste öfverensstämmelse med
deras åsigter. Sadducéerna vågade icke
anklaga honom derför, att han hade rensat
templet; fariséerna eller de, hvilka företrädde
deras parti, icke derför, att han hade brutit
emot fädernas stadgar. Men vår frälsare,
oändligt ädlare än sin egen ädlaste apostel,
ville icke för att sjelf frikännas begagna sig
af denna sakernas ställning, hvilken han
dock med så stor lätthet skulle hafva
kunnat tillgodogöra sig. Han ville icke till sin
egen förmån vålla någon rubbning i den
tillfälliga endrägt, som nu förenade fariséerna
och sadducéerna i gemensamt hat emot
honom sjelf. Det berättas derför, att då
»öfverste presterna och de äldste och hela rådet»
förgäfves sökt någon anklagelsepunkt,
hvilken de med hopp om framgång kunde
andraga emot honom, de »sökte falskt
vittnesbörd» — så lyda de enkla och dock genom
sitt innehåll så förfårande hemska orden i
den evangeliska berättelsen — »sökte falskt
vittnesbörd emot Jesus, att de måtte döda
honom». Men huru angelägne än presternas
anhängare och handtlangare voro att ljuga,
voro dock de vittnesbörd, hvilka de
framburo, så falska, dunkla och hvarandra
inbördes motsägande, att icke ens desse
orättrådige och ondskefulle domare vågade fästa
något afseende vid dem. Emellertid
framträdde omsider tvenne vittnen, hvilkas
vittnesbörd lofvade att blifva af större betydelse.
De hade hört honom säga något om att
bryta ned templet och åter uppbygga det
på tre dagar. Enligt texten hos
evangelisten Mattheus (26: 61) afgåfvo de
vittnesbörd, att han hade sagt: »jag kan bryta ned
Guds tempel»: enligt texten hos evangelisten
Marcus åter (14: 58) skulle han hafva sagt:
»jag skall bryta ned detta tempel». Det
verkliga förhållandet var emellertid, att han
hvarken hade sagt det ena eller det.andra,
utan i stället: "»bryten ned detta tempel»,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
