Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - LVIII. Jesus inför de öfverste presterna och sanhedrin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
egenkärlek, öfver honom och svuro hans död.
Så kom sig, att han nu stod der såsom en
värnlös anklagad inför deras råd. Så kom
sig, att öfverste presten i öfvermåttet af sin
förbittring ställde till honom den frågan:
»jag besvär dig vid lefvande Gud, att du
säger oss, om du är Kristus, Guds son?»
Genom en sådan fråga utan omsvep
uppfordrad att tala, kunde Jesus icke längre
förblifva tyst; i en sådan sak kunde han
icke genom ett fortsatt stillatigande gifva
sina fiender anledning till missförstånd.
Under den första tiden af sin offentliga
verksamhet, då det hände, att man med våld
ville taga honom och göra honom till konung
— på den tid, då han genom att uppträda
såsom en messias efter det omgifvande
folkets sinne skulle hafva vunnit deras hyllning
och dyrkan — på den tiden hade han aktat
skäligt att helt och hållet fördölja sin
mes-sianska värdighet. Men nu, då döden var
nära, i detta afgörande ögonblick, fullt af
högtidligt allvar — då, menskligt att tala,
intet kunde vinnas, men allt måste förloras
genom det öppna betygandet, att han
välden samme, efter hvilken de alle om än på
ett förvändt sätt bidade — då ljöd från den
anklagades läppar det högtidliga svaret med
dess för tid och evighet giltiga betydelse:
»jag är det; och härefter, slcolcn I få se
menniskans son sitta på kraftens högra
hand och komma på himmelens skyar».
Uttryckssätten i detta svar påminde om
denna bekanta vers i Daniels profetias bok
(7: 13): »jag såg i denna syn om natten;
och se, en kom i himmelens sky såsom en
menniskas son allt intill den gamle, och han
vardt framhafd för honom». Nämda Jesu
svar ljöd lik en åska mägtigare än den, som
en gång hördes vid Sinai berg, och dock
gjorde det intet djupare intryck på det hårda,
sadduceiska sinnet, såsom det icke heller
ännu i dag utöfvar någon magt på de
syndare, som älska att fortlefva i sin
obotfärdighet. Med låtsad fasa och förskräckelse
ref den falske öfverste presten sina kläder
sönder — något som icke i Mose lag var
honom tillåtet i händelse af. sorg (jfr 3 Mos.
10: 6; 21: 10), men som af den senare
judiska traditionen var honom tillstadt, derest
han kom att bevittna något, som kunde anses
för en hädelse — och begärde af
församlingen, att den genast skulle döma Jesus till
döden.
»Hädelse», utropade han; »se, han har
hädat. Hvad behöfva vi nu mera några
vittnen. Se, 1 hafven nu hört hans hädelse.
Hvad synes eder?» Då ropade de alle
förvirradt om hvarandra under uppbrusande
vrede och förbittring: »han är isch niaveth»,
»han är en dödens man», »han är saker till
döden». Under ett sådant ropande
upplöstes denna hemska rådsförsamling; på
detta sätt afslöts det andra förhöret med vår
frälsare. (Jfr 4 Mos. 35: 31.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
