Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - LIX. Ett uppehåll mellan förhören. Jesus ännu en gång inför sanhedrin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
993
69, ETT UPPEHÅLL MELLAN FÖRHÖREN.
JESUO ÄNNU EN GÅNG INFOS SANHEDSIN. 994
var bestämd att dömas till döden. Sedan
den ofvan omnämda Portvakterskan insläppt
dem, som varit med om eller stått i något
sammanhang med Jesu tillfån gatagai \ d e, tyckes
hon hafva blifvit aflöst af en annan
tjenstc-piga och derefter begifvit sig in till sina
med-tjenare på gården för att sälla sig till dem.
Här torde hon genast hafva fäst en nyfiken,
frågande blick på den okände främlingen,
hvars drag upplystes af eldskenet. Men icke
nog med att hon nyfiket betraktade honom.
Det hade han helt säkert tålmodigt
underkastat sig i den belägenhet, i hvilken han
vai\ Hon vände sig ock direkt till honom
med dessa ord: »du var ock med Jesus af
Nazareth». Nu om någonsin behöfde Petrus
vara på sin vakt. Men han var det icke.
Aid denna tid var ännu hans lättrörda sinne
snart färdigt att gifva efter för stundens
intryck och ganska oförmedladt öfvergå från
den ena ytterligheten till den andra. Så
kom det sig, att vid detta tillfälle en
tjenste-pigas nyfikna fråga, på hvilken han icke var
förberedd, kunde förmå honom att förneka
hans Herre. Långt, långt efteråt (jfr Gal.
2: 11 ff.) möter oss alldeles oväntadt ett nytt
drag af denne samme icke helt kufvade
gamle adam hos Petrus i den beredvillighet,
med hvilken han i Autiochia först slöt sig
till hedningarnes apostel Paulus och hans
friare åskådning och sedan af falsk fruktan
för dem, »som voro af omskärelsen», drog
sig skyggt tillbaka från desse hedningar, med
hvilka han förut otvunget umgåtts, innan
ännu »någre kommit ifrån Jakob».
Tvifvelsutan ansåg han i denna stund inför öfverste
prestens tjenare sitt förnekande af Kristus
endast, såsom ett försigtigt undvikande af
en onödig fara. Men hoppades han väl, att
det skulle stanna vid denna första fråga och
dess besvarande? Ack, att en gång förneka
är att tre gånger förneka; och en lögn, må
den ock vid första ögonkastet synas aldrig
så ringa och betydelselös, är att förlikna vid
en utför en berghäll rullande sten, hvilken
icke mer kan hejdas i sitt lopp.
För ett ögonblick synes man hafva hållit
till godo med Petri lögnaktiga utsaga, ty den
hade blifvit uttalad med ganska stor
bestämdhet och i mångas närvaro. Dock Petrus
sjelf hade omedelbart efter den trolösa
handlingen känt ett styng i sitt samvete. Och
han smög sig nu i känslan af en skuld, som
tyngde på honom, bort från elden till den
hvälfda ingången vid porten. Här nåddes
hans öron af en tupps galande. Och icke
heller här fick han länge vara i fred.
Portvakterskan, som bland annat hade sig gifvet
att öfva uppsigt öfver mer eller mindre
tvetydiga främlingar, som af någon orsak
blifvit insläppta, hade synbarligen talat om
Petrus med den tjenarinna, som efter henne
öfvertagit hennes befattning vid ingången.
Några andra sysslolösa åskådare stodo der
omkring, och denna andra tjenstepiga
utpekade nu för dem Petrus såsom en, den
der helt säkert varit med Jesus af Nazareth.
Nu mer än någonsin syntes honom en lögn
oundviklig, och för att skydda sig för vidare
tilltal i denna rigtning bekräftade han den
med en ed. »När han hade kommit ut i
porten», heter det, »såg honom en annan
qvinna och sade till dem, som voro der:
denne var ock med Jesus, nazareern. Och
åter nekade han^ch svor: jag känner icke
mannen.»
Nu var icke vidare tillfälle att tänka på
någon flykt; en sådan skulle endast kunna
befästa de redan allt ifrån hans inträde
närda misstankame. Med dyster, förtviflad
63
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
