Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - LIX. Ett uppehåll mellan förhören. Jesus ännu en gång inför sanhedrin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1003
JESU LIF.
1004
uttryckligen, såsom vi läsa i Johannes’
evangelium (18: 31) — och om än fariséerna
någon gång genom mer eller mindre
tumul-tuariska uppträden dristat undantagsvis
tillvälla sig denna magt, såsom de icke långt
härefter gjorde, då de stenade Stefanus
(Apostlag. 7), så skulle dock de politiskt
mera medgörlige sadduceerne aldrig hafva
tillåtit sig något sådant. Voro derför de
judiska myndigheterna icke nöjda med att
af kunna öfver den anklagade sitt cherem,
eller stora bann, ville de icke gifva sig till
freds, förrän de hade genomdrifvit hans död,
så fans för dem i detta afseende ingen annan
utväg öppen än att öfverlemna den förhatade
i den verldsliga magtens armar. Men för
närvarande kunde de endast framkomma
emot honom med en anklagelse för hädelse,
hvilken de grundade på hans bejakande af
öfverste prestens bekanta fråga till honom,
om han var Kristus; ty deras egna legda
vittnens utsagor hade icke gjort till fyllest.
Många andra gamla klagomål förefunnos väl
ock emot honom, men de Yoro alla af ett
sådant slag, att man svårligen kunde stödja
sin hufvudanklagelse på dem. Fäste man
sig vid hans så kallade sabbatsbrott, så stodo
alla dessa i sammanhang med något
underverk och inledde dem derigenom på en farlig
mark, den de icke vågade beträda. Tog man
åter till utgångspunkt hans förkastande af
den muntliga traditionen, så kom man i och
med det samma in på en fråga, angående
hvilken fariséerna och sadducéerna sedan
gammalt siusemellan förde en strid på lif
och död. Hvad vidare Kristi kraftiga
ingripande vid templets rensande beträffar,
hvilket visserligen var en nagel i ögat på allt,
hvad sadducéer hette, så hvem gick i borgen
för, att icke denna den galileiske profetens
dristiga åtgärd betraktades med gillande
blickar af både rabbinerna och det af dem
i andliga ledband förda folket?
Beskyllningen för utspridandet af hemliga villfarelser
kunde man icke heller gerna framkasta, ty
den vederlades på ett allt för slående sätt af
den offentlighet, med hvilken Kristus allt ifrån
första stunden af sin verksamhet hade
uppträdt. Att framkomma slutligen med
beskyllningen för uppenbart kätteri skulle tjena till
ingenting, så långe man icke såg sig i stånd
,att stödja sitt påstående genom några
verkligt fullgiltiga bevis.
Den uppgift, som här förelåg, och
hvilken man icke kunde undandraga sig, var
följaktligen den att förvandla anklagelsen
för hädelse, hvilken såsom sådan bar en
religiös och kyrklig pregel, till en anklagelse
för någon politisk förbrytelse, för umgåendet
till exempel med förrädiska planer emot
landets rättmätige herrar. Dock, huru skulle
väl detta låta sig göra?
Icke halfva antalet af höga rådets
medlemmar hade varit närvarande vid den
brådskande nattliga och i båda dessa afseenden
följaktligen olagliga sammankomsten i Kaifas’
hus. Men för att alla formligen skulle kunna
döma Jesus till döden, måste de alla med
egna öron höra den bevisade anklagelsepunkt,
med hvilken de kunde rättfärdiga sin
visserligen redan på förhand gifna dom öfver
honom. Till svar på Kaifas’ högtidliga
uppfordran hade han utan tvekan afgifvit den
förklaringen, att han var messias och Guds
son. Den sist nämda delen af denna utsaga
— det förstod hvar och en - ■ skulle
visserligen sakna hvarje betydelse i en inför
den romerska domstolen emot honom rigtad
anklagelse; men om han ville upprepa den
först nämda delen af donna utsaga - - att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
