Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - LX. Jesus inför Pilatus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1043 ^
ner med hvarandra på den dagen, ty
emellan dem hade tillförene varit ovänskap.»
Detta var femte gången vår frälsare stod
inför en dömande myndighet, och detta var
hans andra offentliga frikännande.
3. Och nu, då han ännu en gång stod
inför den vankelmodige och förvirrade
romerske prokuratorn, begynte det sjette, sista
och mest upprorande stadiet i denna
förfärliga undersökning. Nu om någonsin borde
väl Pilatus hafva handlat i enlighet med sin
stadgade öfvertygelse om, hvad rättvisa och
billighet i detta fall fordrade, och sålunda
uudvikit att för all framtid draga öfver sig
skuld genom att gifva sitt samtycke till
utgjutandet af oskyldigt blod. Ännu en gång
gick han ut till dem, satte sig på sin
praktfulla tron (bema) — må hända den forne
Archelai gyllene — som uppställdes på en
dertill särskildt afsedd med upphöjd
stenläggning af brokig marmor belagd öppen
plats, på grekiska »Lithostrotos», på
hebreiska »Gabbaiha» kallad (Joh. 19: 13),
kallade inför sig presterna, rådsherrarne och
det öfriga folket och ställde till dem dessa
helt visst allvarligt menade ord (Luc. 23:
14 ff.): »I hafven fört till mig denne
mannen, såsom den der förvänder folket, och se,
jag har förhört honom i eder närvaro och
icke funnit honom saker till något af det,
hvarför I anklagen honom; och ej heller
Herodes, ty han har sändt honom tillbaka till
oss, och se, intet, som förtjenar döden, är
gjordt af honom.» Här hade han nu ett
utmärkt tillfälle att genom Jesu fullständiga
frikännande och lösgifvande gent emot detta
.presterliga partis hätskhet häfda
storsintheten af sitt lands kejserliga rättsskipning.
Men kommen just till denna punkt, begynte
han nu åter vackla och dagtinga. Fruktan
lif. 1044
för ett nytt uppror förföljde honom och
verkade förlamande på hans beslut och
handlingar. Han ville så att säga gå den
anklagades fiender halfva vägen till mötes för att
icke allt för ohjelpligt stöta sig med dem.
För att på visst sätt gifva dem lätt i deras
anklagelse, ville han »näpsa» Jesus —
offentligen gissla honom för att derigenom
förlöjliga hans anspråk på messiansk värdighet —
förnedra honom — »göra honom ringaktad
i deras ögon» (5 Mos. 25: 3) — och först
derefter gifva honom lös. Samtidigt härmed
erinrade han sig, att det var rådande sed
hos dem, att han vid påskhögtiden gaf dem
en fånge lös. Han erbjöd sig nu att
begagna sig af denna sin rättighet till förmån
för Jesus. Genom etf sådant förfarande
skulle tvenne fördelar vinnas; Jesu fiender
skulle få sin vilja fram, i det den anklagade
verkligen blef dömd såsom en förbrytare, och
Jesu lif skulle enligt Pilati önskan blifva
skonadt, i det den romerske prokuratorn
begagnade sig af sin benådningsrätt.
Genom att framkasta detta förslag,
hvilket redan i och för sig innebar en feg och
otillåtlig eftergift för den starka
påtryckningen från judarnes sida, handlade Pilatus i
uppenbar strid emot en varning, hvilken han
hade erhållit. Denna första varning bestod
i den djupa, om också tämligen obestämda
oro, som öfverföll honom, så snart han
betraktade sin tyste, nedböjde fånge. Och
likasom för att än ytterligare styrka honom i
hans beslut att med all den magt, öfver
hvilken han egde att förfoga, hindra
orättfärdighetens seger, erhöll han dertill ännu
en andra varning — denna dessutom af ett
sådant slag, att den för en romare, som
hade i lifligt minne Calpurnias dröm och
Cesars mord, icke kunde annat än förefalla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
