Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - LX. Jesus inför Pilatus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nu mera icke såsom hämnare af sin, enligt
deras föregifvande, skymfade religion och
hotade gudstjenst Upphörande att vara
judar, för att låtsa tänkesätt, som för dem
voro främmande, visa sig desse hycklare
endast ömme om eröfrarens, om Roms intresse;
de anklaga sin landsman att vilja återställa
konungariket Jerusalem, upphäfva sig till
judarnes konung och bringa folket i harnesk
emot inkräktarne. — Ingenstädes är det inför
Pilatus fråga om någon föregående, redan
afkunnad dom, hvars verkställighet endast
återstår; det är en å lifvet gående
anklagelse, som nu först begynnes; man befinner
sig vid det med den anklagade anställda
förhöret; Pilatus frågar: hvad har du gjort?
–––-Jesu svar är högst märkvärdigt; det
har nämligen blifvit grundvalen för hans
religion samt borgen för dess allmännelighet,
emedan det håller alla regeringar i helgd.
Om Jesus hade eftersträfvat en verldslig
konungamagt, om det ringaste försök åsnans
sida blifvit gjordt att, i hvilket afseende som
helst, tillvälla sig kejsarens magt, skulle han
i myndigheternas ögon utan tvifvel varit
skyldig till majestätsbrott. Men då han
tvenne gånger svarat: mitt rike är icke af
denna verlden, mitt rike är icke derifrån —
är rättfärdiggörelsen fullständig.–––-Och
likväl, ehuru flera gånger frikänd af den
romerske domaren, föll Jesus såsom ett offer
för en politisk anklagelse. Pilatus, skrämd
af det i raseri försatta folkets rop till en
mot sin öfvertygelse stridande handling,
af-kunnade dödsdomen mot Jesus för det
förmenta brottet- att hafva velat tillvälla sig
kejsarens magt derigenom, att han sade sig
vara judarnes konung — en orimlig
anklagelse, hvilken hvarken Pilatus eller sjelfve
de öfverste bland presterna samt de
skriftlärde trodde ega någon grund, emedan de
deraf icke begagnade sig för att gripa Jesus,
och hvarom i öfrigt icke varit fråga hos
öfverste presten.
Efter denna klai-a och grundliga
bevisning tvifla vi, att det skall finnas rätt
mången, äfven bland sjelfva judarne, som icke
skall nödgas erkänna sanningen i det
slutomdöme, som uttalas af Salvadors
veder-läggare: är det icke, tvärt emot Salvadors
påstående, obestridligt, att Jesus, äfven
betraktad endast som en vanlig judisk
medborgare, icke blifvit dömd hvarken i
öfverensstämmelse med sitt lands lagar eller efter
dess allmänt antagna och utmärkt
skyddande rättegångs former? Gud har i sina
eviga beslut kunnat tillåta, att den
rättfärdige dukade under för menniskornas ondska;
men han har åtminstone velat, att detta
skulle ske genom deras öfverträdande af alla
lagar och åsidosättande af allt antaget och
bestående rättsskick, på det att det
fullkomliga föraktet for denna ordning skulle framstå
såsom det första i ögonen fallande beviset
på rättvisans våldförande.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
