Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - LXI. Korsfästelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1077
61. KORSFÄSTELSEN.
1078
Honom till afrättsplatsen. Den stora
högtidens omedelbart förestående inbrott, för
hvars skull en så otalig menniskomassa från
olika håll infunnit sig i Jerusalem, gjorde
det i hög grad önskvärdt att begagna det
gynsamma tillfälle, som sålunda erbjöd sig,
för att med ett slag injaga allvarsam skräck
hos alla judiska missdådare. Tvenne sådane
utvaldes derför att samtidigt med Jesus
undergå dödsstraffet — tvenne röfvare och
uppenbara illgerniugsmän. Deras kors lades
på dem, en hand full soldater under
anförande af sin centurion fingo befallning att
ledsaga dem, och midt ibland tusentals
åskådare, som dels endast röjde nyfikenhet, men
dels äfven en triumferande hätskhet, satte
sig tåget i rörelse.
Korset var icke och kunde icke hafva
varit af den storlek och tyngd, som vi i
allmänhet se det afbildadt på våra taflor.
Korsfästelsen var bland romarne ett ganska
vanligt straff, och tydligt är väl, att de
svårligen kunde akta skäligt att på förfärdigandet
af dertill hörande pinoredskap nedlägga större
möda och omsorg, än de nödvändigt behöfde*.
Tvifvelsutan höggos bjelkarne af närmast till
hands varande träd, kanske oliver eller
sykomorer, och hopfogades sedan på enklaste och
minst omständliga sätt. För att kunna
uppbära en menniskokropp erfordrades
emellertid för dessa bjelkar en viss groflek och
fasthet; för den, som var utmattad af den
föregående smärtsamma gisslingen, måste
följaktligen bärandet af denna börda utgöra en
icke ringa tillökning i hans lidande**. Och
Jesus var utmattad, alla hans kroppskrafter
voro medtagna icke blott af denna yttre
grymma misshandling, utan äfven och icke
minst af de föregående dagarnes häftiga
sinnesrörelser och strider, den genomvakade
nattens ångest, själskampen och blodsvetten
i Gethsemane, de tre förhören inför de
judiska myndigheterna, de långvariga
uppträdena i Prsetorium, förhöret inför Herodes och
den upprepade skymfliga behandlingen af
höga rådet och dess tjenare, af Herodes’
lifvakt och slutligen af den romerska
kohorten. Hans vacklande steg under den tunga
bördan visade tydligt, att han saknade styrka
att bära den från Prsetorium till Golgatha.
Må hända kände de romerske soldaterna i
den stunden någonting, som liknade verkligt
både i sig sjelft sannolikt och bestyrkes äfven af åtskilliga uppgifter hos en och. annan af kyrkans äldsta
författare (såsom Justinus Martyr, Tertullianus, Eusebius). Men lika säkert är, att samtliga under de första
kristna århundradena utgifna skrifter, som behandla Pilati historia (Acta, Paradosis, Mors och Epistolae
PUati), äro oäkta.
* Det kan anses för gifvet, att bland de olika slag af kors, som existera — »crux decussata» (X), ycrux
ansata* m. fl. — det kors, på hvilket Jesus korsfästes, antingen var det så kallade »crux- commissa» (T,
St. Antonii kors) eller det så kallade xcrux immissa», det vanliga romerska korset (t). Den omständigheten,
att det förra hade gestalten af den grekiska bokstafven tau, har gifvit upphof åt en otalig mängd
vidunderliga allegoriseringar. Till förmån för det vanliga romerska korset, som nu inom konsten har nära
femton-hundraåriga traditioner för sig, kan uttryckssättet i Matth. 27: 37 anses tala, der det heter, att öfverskriften
på Jesu kors sattes öfver den korsfästes hufvud. — Mot den inom den katolska verlden vidt utbredda
traditionen om hittandet af Jesu kors må här blott framhållas det faktum, att judarne hade för sed att
uppbränna korsen, när de väl gjort sin tjenst.
** Jfr 1 Mos. 22: 6 (Jes. 9: 6). — Det är ovisst hum vida de lifdömde brukade bära hela korset eller
blott en del deraf — patibulum eller tvärbjelken, som bestämdt särskiljes från den egentliga korsstammen
(eruxj. Bars hela korset, så är det sannolikt, att de båda bjelkarne icke — såsom på våra taflor är fallet —
redan dä voro fastnaglade vid hvarandra utan rätt och slätt sammanbundna med ett rep, så att det hela
bildade formen af ett V (furen). Om, såsom traditionen förmäler, den^ lifdömdes händer voro bundna, blefvo
derigenom tydligen för honom svårigheterna att bära bördan endast sa mycket större.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
