Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - LXI. Korsfästelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
iiäS
JEStT LIF.
1124
och den nya tiden. Tron på Kristus blef
orsaken till verldens pånyttfödelse så väl i
religiöst som i sedligt hänseende. Den kom,
lik en ny och herlig vår, till de folk, som
voro försänkta i mörker och synd. Kampen
mellan ljus och mörker, mellan himmel och
helvete, blef visserligen hård och långvarig,
såsom den ock icke ännu på länge torde
hafva nått sitt mål, men i den stund, då
Kristus dog på korset, blef dock — det är
vår kristna tro och bekännelse — dödsstöten
gifven åt ondskans tyranni och all
afguda-styggelse. Från den stunden blef helighet
— »våren för den skull fullkomlige, såsom
eder himmelske fader fullkomlig är» (Matth.
5: 48) — det gemensamma idealet för alla
dem, hvilka åkalla Kristus såsom sin Herre,
och uppnåendet af detta ideal det
gemensamma arfvet för de själar, i hvilka Kristi
ande tagit sin boning.
De välsignelserika följderna af Kristi verk
kan derför ingen, icke ens den mest
tvivelsjuke, annat än erkänna såsom historiskt
bestyrkta och oförnekliga. Eller hvem vill
bestrida, att kristendomen utöfvat ett
förädlande inflytande på seder och tänkesätt
öfver hufvud, att den öfvervunnit grymheten,
kufvat lidelserna och tvungit hedendomens
skamlösa styggelser (vi behöfva endast nämna
sjelfmorden och barnamorden) att draga sig
tillbaka inom allt trängre gränser. Ja, det
finnes knappast en enda klass af menniskor,
hvars lidanden icke genom kristendomen
blifvit lindrade. Kristendomen räddade
gladiatorn och frigjorde slafven; den skyddade
de fångne, sjuke och värnlöse; den höjde
qvinnans ställning och nedlät sig kärleksfullt till
det späda barnet. På alla lifvets områden
förnams dess välgörande inflytande. Den
förvandlade medlidsamheten från en last till
en dygd. Den höjde fattigdomen från en
förbannelse till en välsignelse. Den adlade
arbetet, så att det icke längre betraktades
såsom något lågt, med hvilket man endast
i nödfall befattade sig, utan ansågs såsom
något högt och herligt, åt hvilket det var
hvarje menniskas pligt att egna sina bästa
krafter. Den helgade äktenskapet, i det den
framställde det samma såsom en afbild af
innerligheten i Kristi förhållande till hans
församling. Den uppenbarade för första
gången den upphöjda skönheten af en renhet,
på hvilken man upphört att tro, och en
ödmjukhet, hvilken man tillförene hånat.
Den skapade rent af sjelfva begreppet
menniskokärlek, i det den utvidgade dess
omfång från den närmaste trånga kretsen af
vänner och fränder och landsmän till att
omfatta hela slägtet. Och på samma gång
den utvecklade föreställningen om
menskligheten såsom ett gemensamt brödraskap,
oberoende af folkstam, språk och gudsdyrkan,
renade den öfver hela verlden, hvar helst
dess evangeliska förkunnelse med tro
omfattades, sammanlefnaden menniskor emellan,
och höjde den enskilde. Och i alla länder,
bland hvilkas folk den i anda och sanning
vunnit insteg, har den skapat renade hjertan
och fridfulla boningar samt ingifvit de lidande
och förtryckta ett evigt, ovanskligt hopp.
Andra må, om de det kunna och vilja,
tillsluta ögonen för den Guds kraft, den
Guds skickelse, som uppenbarar sig i alla
dessa förhållanden; de må gerna anse det
såsom bevis på en mer än vanligt grundlig
upplysning och filosofisk fördomsfrihet att
betrakta kristendom och kristenhet såsom
uppkomna rätt och slätt af en enfaldig
svärmares drömmar eller en dåres sinnesvilla.
Vi förfölja icke dem, som så tänka, vi an*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
