Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII. Den icke namngifna högtiden i Joh. 5: 1 och längden af vår frälsares offentliga verksamhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1211
BIHANG.
1212
3. Den högtid, på hvilken Johannes på i
fråga varande ställe hänsyftar, kan svårligen
vara påsken eller löfhyddohögtiden, emedan,
såsom vi hafva sett, denne evangelist vid andra
tillfällen, då han talar om dessa högtider,
nämner dem vid namn. I sjelfva verket hade också
båda dessa högtider grekiska, namn (pascha och
skenopegia), hvilka voro väl bekanta för
grekiska läsare; och man kan icke upptäcka något
skäl, hvarför särskildt här någotdera af dessa
namn skulle hafva utelemnats. Lika liten
sannolikhet synes ock det antagandet hafva för sig,
att namnets utelemning på detta ställe skulle
hafva varit rent af godtycklig eller berott
allenast på en tillfällighet. Men det finnes
emellertid ännu tyngre vägande skäl, som tala emot
det antagandet, att vi här skulle hafva att
göra med någon af de nämda båda stora
högtiderna. Vore nämligen i fråga varande
högtid påsken, så skulle Johannes utan ett enda
ord hafva förbigått ett helt år af vår frälsares
ofientliga verksamhet (jfr Joh. 6: 4), hvilket
väl icke utan i yttersta nödfall låter tänka sig.
Den högtid, om hvilken Johannes här talar, kan
icke heller hafva varit löfhyddohögtiden närmast
efter den första af Johannes omnämda påsken,
emedan sex månader äro en för kort tid, för
att på dem alla de händelser skulle hafva
medhunnits, som egde rum efter resan genom
Samarien (Joh. 4: 4). Lika litet kan den hafva
varit löfhyddohögtiden det följande året,
emedan i sådant fall ett och ett halft år skulle
hafva förgått utan något enda besök i
Jerusalem. Med andra ord, om vi antaga, såsom
vi hafva gjort, att vår frälsare efter sin första
påsk tillbragte någon tid i Judeen och sedan,
möjligen fyra månader före skördetiden (Joh.
4: 35), tog vägen genom Samarien på sin
vandring till Galileen’; och om vi vidare fasthålla
— såsom vi tyckas vara berättigade att göra —
att den i Joh. 6: 4 omnämda påsken är den
andra i ordningen af dem, hvilka vår frälsare
bevistade, så måste vi för i fråga varande icke
namngifna högtid söka någon tidpunkt emellan
vinterns slut och skördetidens början,’ det är
emellan kislev, eller december, och den 16 nisan,
på hvilken dag cfen första hvetekärfven
frambars åt Gud såsom offer, och från hvilken dag
i och med det samma den lagliga tiden för
skörden räknades.
Om också dessa skäl icke äro absolut
bindande, så äro de åtminstone mycket tungt
vägande; och erkännes deras giltighet, är i och
med det samma hvarje möjlighet afskuren att
med afseende på Joh. 5: 1 tänka på någon af
nämda större judiska högtider.
4. Se vi oss derför om bland de mindre
högtiderna, skola vi snart finna, att det endast
gifves en, med afseende på hvilken vi kunna
tänka oss något rimligt skäl, hvarför dess namn
skulle hafva blifvit utelemnadt. Denna enda
är purimfesten. Ty det blotta faktum, att
purimfesten tillhörde antalet af de mindre
högtiderna, förklarar dock icke till fyllest
utelemnandet af dess namn, då, såsom vi hafva sett,
Johannes äfven anför namnet på en
jemförelsevis så obetydlig högtid som tempelinvigningens
(Joh. 10: 22). Men — och detta må vi icke
förgäta — denna senare högtid var allmänt
känd under ett grekiskt namn (enkainia), som
förstods af hvar man, då deremot purimfesten
blott och bart egde sitt judiska namn, hvilket
utan bifogande af. någon förklaring icke skulle
hafva kunnat tjena en grekisk läsarekrets till
synnerlig uppbyggelse. Purim betyder »lotter»,
och föga hade varit hulpet — enär
missförstånd lätt kunnat uppstå — om evangelisten
rätt och slätt öfversatt detta namn till
grekiskan*. Härtill kommer vidare, att i fråga
varande högtid var den minst religiösa och
öfver hufvud taget minst betydelsefulla af alla
judarnes högtider, hvarför Johannes äfven af
detta skäl kunnat se sig föranlåten att med
tystnad förbigå dess namn.
Enligt Origenes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
