Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX. Var vår frälsares sista måltid med sina lärjungar en verklig judisk påskmåltid?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1219
BIHANG.
1220
allenast, utan äfven allmänt användes om
ätandet af chagiga (offermåltiden) och öfver hufvud
om hela högtidens firande, hvilken omständighet
sålunda skulle tjena att nöjaktigt förklara de
af Johannes nyttjade uttrycken*.
5. Att den af Johannes skildrade måltiden
varit en annan än den, som beskrifves af de
tre första evangelisterna.
6. Att om den 14:de nisan inföll på en
fredag, slagtandet af påskalammet uppsköts till
den 15:de, genom hvilken åtgärd man undvek
att behöfva fira dubbla sabbater**.
7. Att vår frälsares sista måltid var en
vanlig efter lagens föreskrifter anordnad judisk
påskmåltid, men att den genom anticipering
hållits en dag före den i lagen stadgade tiden. —
Gå vi nu efter anförandet af alla dessa
lösningsförsök — hvilka för öfrigt kunde mång-
faldigas snart sagdt i det oändliga
öfver
till redogörelsen för vår egen uppfattning af
sakförhållandet, så vilja vi redan på förhand
uttala såsom vår öfvertygelse, att Johannes i
denna fråga är den af våra sagesman, som är
tillförlitligast, och att, såsom en nödvändig
följd häraf, vår frälsares sista måltid med sina
lärjungar icke var en verklig judisk påskmåltid,
såsom man, derest man varit hänvisad till
sy-noptikernes utsagor allena, tydligen skulle sett
sig nödsakad att antaga. Grunderna för denna
vår öfvertygelse äro hufvudsakligen följande:
1. Den ytterliga osannolikheten, att
Johannes, hvai’S framställning af denna måltid är
ojemföx-ligt fullständigare än de andre
evangelisternas, och som af alla apostlarne stod vår
frälsares person närmast, skulle hafva gjort sig
skyldig till ett så groft misstag i skildringen
af en tilldragelse, hvilken icke blott i
allmänhet för apostlarne utan särskildt för honom
måste hafva egt en så stor och oförgätlig
betydelse. Det finnes många omständigheter, som
göra förklarligt, huru Jesu sista måltid efter
förloppet af ett antal år kunde komma att
identifieras, och det äfven för evangelisternas
egen föreställning, med den judiska
påskalams-måltiden; men förgäfves söker man efter något
skäl*** — utom det, som ligger i sakens egen
verklighet — hvilket skulle, kunna tjena att
förklara, huni man kommit på den tanken att
uttryckligen och omständligt skilja emellan
dessa båda måltider. Torsdagen, den dag, då
allt syradt bröd skulle aflägsnas från husen,
kunde lätt förvexlas med fredagen, den första
påskdagen, så mycket hellre, som man vid
denna tid tycktes föga bekymra sig om sina
uppgifters kronologiska rigtighet. Och då man
för öfrigt hade sig bekant, att Jesus någon
dag i sammanhang med påskhögtiden hållit med
sina lärjungar en måltid, hvilken till hela sin
anordning så mycket påminde om den judiska
påskalamsmåltiden, låg det ju helt nära till
hands att äfven till tiden låta båda
sammanfalla. Men å andrå sidan låter det väl
knappast tänka sig, att Johannes på fri hand skulle
hafva »uppfunnit» och utspridt en åsigt, som
stått i fullkomlig strid med hela den gängse
traditionen.
2. Den omständigheten, att denna fredag
tillbragtes på ett sätt, som var alldeles
motsatt det, hvilket skulle hafva egnat sig för en
högtidsdag af så framstående betydelse f. Om
* En sådan chagiga åts äfven vid andra högtider (6 Mos. 16: 16) än påsken, för hvilken den derför
alldeles icke var något särskildt utmärkande.
** Detta lösningsförsök är bland andra upptaget af Calvin. Men det var dock först flera århundraden
efter den tid, hvarom här är fråga, som ett sådant bruk uppkom.
*** Dock må icke lemnas alldeles utan afseende, huru som åtskillige kritici hafva trott sig kunna uppvisa
ett sådant i den omständigheten, att Johannes i sin skildring af lidandeshistorien skulle hafva låtit sig ledas
af den fullt medvetna afsigten att vilja framställa Kristus såsom det sanna påskalammet, som blifvit slagtadt
för oss. På grund häraf skulle denne evangelist hafva låtit Jesu dödsdag sammanfalla med den dag, på
hvilken de judiska påskalammen slagtades, och i sammanhang härmed äfven nödgats flytta tiden för vår frälsares
sista måltid en dag tillbaka.
t Josef af Arimathia köper »ett linnekläden (Marc. 15: 46). Qvinnorna tillreda välluktande kryddor och
smörjelse (Luc. 23: 56), Simon af Cyrcne kommer, troligen efter förrättadt dagsarbete, hem från åkrarne (Marc,
15: 21; Luc. 23: 26). — Angående festsabbater och sättet för deras begående jemföre man 3 Mos. 28: 7. 8:
»den första dagen skall kallas helig ibland eder, då I sammankommen; då skolen 1 intet tienstearbeto göra.
— — Den sjunde dagen skall ock kallas helig, då I tillhopakommen; på honom skolen I ock intet
tjeuste-arbete göra». Det är bekant, att vid denna tid’ åtminstone * Galileen den första högtidsdagen iakttogs med
mycken stränghet. Om derför också sederna i Judeen hade tillåtit alla dessa ärendens uträttande, allt detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
