Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Yi skola nu för några minuter vända blicken från dessa verldsliga
affärer för att egna uppmärksamheten åt
Koloniens Andliga TiLLSTåND.
I det samfundet frigjorde sig från sin penningeskuld och intog
ekonomiskt oberoende, försjönk den i andlig skuld och kom mer och
mer under “satans ok,” för att begagna ett af dem sjelfva användt och af
religiöst folk i allmänhet godkänd t uttryck. Den varma religiösa glöd,
som brann i början och då troget närdes, hade hos de aldra flesta
af-svalnat; man sökte ej längre, såsom då, “först efter Guds rike” i tron på
att allt annat då skulle “falla till,” utan det var denna verldens goda,
som nu utgjorde det förnämsta föremålet för folkets trägnaste
sträfvan-den. Man hade ändå icke upphört att hålla sammankomster, predika,
bedja ocb sjunga. Man iakttog ännu allt detta, precist som man gör det
i vissa åt formväsendet allena vigda statskyrkor. Det saknades ande,
man brast i tro.
De som predikanter fungerande hade varit Jonas Olson, Olof
Stone-berg, And. Bergland, Nils Hadeen och Olof Osberg. Af desse var Olson
den förmögnaste och betraktades såsom koloniens både andlige och
verldslige öfverhufvud. Att väcka medlemmarne ur sin andliga dvala
blef nu deras önskan. Samtidigt intogos de af en stark åtrå att utforska
tillståndet i andra med deras mer eller mindre beslägtade samfund, för
att utröna om de egde någonting värdt för desse svenskar att lära. Som
bäraf inses hade jansonisterna, hvilka länge trott att endast de voro
verldens ljus och salt, börjat vackla i denna tro och fundera om ej till
äfventyrs andra funnos, som, ehuru ej tillhörande deras fårahns, likväl
egde samme andlige öfverherde. Nils Hadeen företog 1854 en resa till
Kentucky; blef der alldeles förtjust uti den durhamskako-racen; fattades
samtidigt af en mäktig känsla för celibatet, ocb fortsatte med dessa
känslor i sitt bröst till rappist-samfundet i Pennsylvanien. Följden af
denna resa var att kolonien, efter Hadeens hemkomst och på hans
tillrådan, förskaffade sig ett antal präktiga individer af durham-slägtet och
började lägga an på kreatursafvel. På hvad sätt kolonisternas religiösa
tillstånd härigenom höjdes inse vi ej.
Yid samma lag som durhamiterne anlände, anlände också ett antal
från Pleasant Hill i Kentucky utskickade “Shakers” (skakare) genom
hvilka shakerismen inympades på jansonismen.
Märkas bör här att man å Bishop Hill bitills icke hade på något
sätt begränsat den äktenskapliga friheten. Med sbakerismen inträdde
nu bärutinnan en förändring, dock icke i full öfverensstämmelse med
skakarnes ideer. De skilja nämligen man ocb hustru från hvarandra,
medan Bishop Hill-koloniens andlige styresmän tilläto de gifta att lefva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
