- Project Runeberg -  Svenskarne i Illinois. Historiska anteckningar /
138

(1880) [MARC] Author: Eric Johnson, Carl Fredrik Peterson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

förtroende och den skicklighet svenskarne vunnit i denna afdelning må
nämnas, att en svensk, hr August 0. Peterson, som tjenstjort deri sedan
han var bara en yngling, blifvit utnämd till stadens brandmarskalk, en
en utmärkelse, hvarom han såsom svensk står ensam i hela staten,
kanske i hela landet.

Af hvad här sagts om svenskarne i egenskap af arbetare,
yrkesid-kare och köpmän kan läsaren lätt hemta det begreppet, att de i detta
afseende icke ligga efter sin tid på platsen, utan att de hålla jemna steg
med de Öfriga klasserna. Läsaren må ej heller tro, att de äro eller varit
likgiltige om rent moraliska och intelektuella saker, ty de hafva varit
lika vak- och verksamme derutinnan, hvilket en återblick i detta
hänseende skall öfvertyga oss om.

Föreningar.

År 1866 uppstod härstädes en manstark (den räknade 100
medlemmar) svensk förening med namnet Skandia, hvars uppgift var allmän
literär underhållning och ömsesidigt bistånd medlemmarne emellan i
nöd och sjukdom. Louis Peterson, nu död, var dess förste president, och
efter honom förde hr A. W. Berggren, den närvarande sheriffen, ordet#
Den vardt emellertid icke långlifvad; den råkade ut för samma missöde
som andra svensk-amerikanska föreningar af samma slag: den föll i
kyrkans onåd — och gick under.

Ett långvarigare, om ock ej lyckligare, lif hade de sällskaper som
litet senare bildades och stäldes till nykterhetssakens tjenst. En allmän
och vidtspridd “väckelse till nykterhet” ägde rum 1867 och 1868 oeh
sträckte sig äfven till Galesburg, hvilket samhälle, som vi sett, redan i
början af sin tillvaro lade mycket nyktert nit i dagen. Af denna rörelse
grepos också svenskarne, bland hvilka — det må ej förtigas — många
funnos med ett afgjordt tycke för gubben Bachus, den de gerna egnade
en mer än vederbörlig dyrkan. En “Good Templar$”-loge uppstod till
följd häraf ibland dem och började verka med kraft och framgång. Till
denna loge hörde flere af de framstående landsmännen, såsom A. O.
Peterson, Nils Nilson, L. L. Gibson, O. P. Pearson ocb P. B.
Anderson, jemte ett antal i denna sak lika goda och inflytelserika svenska
fruntimmer. Verksammast ibland alla dessa var en hr A. Y. Green, som
länge tjenstgjorde såsom allmän organisatör, i hvilken egenskap han
reste omkring i hela staten och höll nykterhetstal, bildade loger o. s. v.
Hvad som nu blifvit af denne en gång för allt ädelt och godt vakne och
varme svensk, vet man ej; han har alldeles försvu init ur sigte.

Många andra svenska loger af samma orden funnos vid denna tid,
och för att så mycket biittre kuuna befordra den stora reformen, beslöto
de att afhålla en konvention i Altona, llls. den 11 Sept. 1867. Vid den-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:33:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jesveill/0170.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free