Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
borgare, hvilka alla dogo, medan dubbelt så många svenskar bade
afli-dit. Detta manade platsens invånare att vidtaga systematiska åtgärder
för sjukdomens hämmande. Flera fruntimmer erbjödo sig frivilligt att
taga vård om de sjuka och förse dem med allt nödigt, på samma gång
som myndigheterna gingo i författning om inrättandet af ett lämpligt
lazarett. Ett sådant bygdes i hast af bräder å en vacker ocb frisk plats
i skogen, norr utom staden vid Aldrich Place. Här gjordes allt som
kunde göras att lindra de lidande och hämma pestens framfart.
Emellertid upphörde den icke innan 75 personer — deribland den uppoffrande
. sjuksköterskan — hade bortryckts; helt visst skulle dubbelt så många
hafva dött, om ej St. Charles-bornas omtanka och hjelpsamhet trädt så
vackert emellan. I Kane countys historia läses om en stor, kraftfullt
bygd svensk emigrant af omk. 50 års ålder, som, ehuru angripen af
koleran, icke ville mottaga någon mensklig hjelp vare sig i form af
medicin eller vård, utan förlitade han sig helt och hållet på försynens och
vattnets makt. Sträckande händerna bedjande emot himlen nedsteg
han i floden, men bortrycktes af strömmen, ur hvars hvirfvel han
räddades med lifvet, men endast för att några Ögonblick senare dö af
koleran.
Anderson omtalar att äfven i så pröfvande tider som dessa voro,
kunde svenskens nationallyte icke förneka sig. En af sällskapet kunde
nämligen icke med godt hjerta åse huru amerikanarne drogo försorg om
de nykomne; hau omtalade derfor att hans landsmän icke voro på långt
när medelliösajde hade penningar, mente han, och borde betala den
andfådda bjelpen. Men St. Charles amerikanare brydde sig icke om vinken.
De svarade att svenskarne voro hjertligen välkomna till hvad de erhållit
och att, om de ägde några penningar, dessa nog kommo dem väl till
pass vid det stundande försöket att grundlägga ett hem i den nya
verl-den. Hvilken kontrast i tänkesätt! Och hvilken kontrast emellan
dessa menniskors uppförande ocb det, hvarmed Milwaukees
myndigheter mötte Bishop-Hill-kolonister, som hamnade der 1850!
Bland St. Charles tidigaste svenska nybyggare var en skomakare
som hette Bowman. Han tjenstgjorde i unionsarmén under kriget, men
har sedan dess afiidit. Enkan bor ännu qvar på platsen och hans
styf-son, P. G. Bowman, drifver viktualiehandel i Chicago. Utom denne, B,
och J. Sannquist, hvilken återfinnes i St. C., vet man icke mycket om de
första pioniererne; många af dem hafva dött och andra flyttat undan.
Ett mindre sällskap anlände 1853. Deribland var Peter Lundgren från
Bottnoryd i Jönköpings län. Han bor ännu qvar här och har en son,
som varit expedit hos handlanden L. C. Ward de sista 15 åren. John
Carlson från Askeryd i samma län kom samma år i sällskap med Peter
Lundquist, nu bosatt i Rockford; Carlson eger anställning hos
nyssnämnde Ward. Fredrik Peterson ocb August Nord tillhörde äfven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
